BRIKOLL brikol4, sbst.1, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. bricole, kastmaskin, återstudsning, af it. briccola, kastmaskin]
(föga br.) spelt. i biljardspel, om det förhållandet då spelbollen först slår mot vallen o. vid återstudsningen träffar motspelarens boll. Andersson (1845). Ekbohrn (1868).
Ssg: BRIKOLL-STÖT. [efter fr. coup de bricole] Göra en brikollstöt. Dalin (1850). Träffar man första bollen indirekt, d. v. s. efter att först ha låtit spelbollen ta vallen, kallas detta brikollstöt. 2NF 3: 381 (1904).
Afledn.: BRIKOLLERA, v. [af fr. bricoler] (föga br.) göra en brikollstöt. Lindskog Spelb. 312 (1847).
Spalt B 4213 band 5, 1922
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
