| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRILJANT briljaŋ4t, äfv. -an4t, adj. -are; n. o. adv. =.
1) (numera företrädesvis i fackspr.) lysande, strålande, glänsande. At förvara Ullen .. på et sätt, at Ullen däraf blir mjukare, samt färgorne brillantare, så at den liknar Silke. Björnståhl Resa 1: 165 (1770). Vanligen användes en tillsats af kaliumklorat .. för erhållande af briljantare (fotografi-)bilder. Roosval Schmidt 264 (1896).
2) i öfverförd l. bildl. anv.
a) (numera mindre br.; jfr dock slutet) med nära anslutning till den eg. bet.: glansfull, lysande. HSH 9: 126 (c. 1750). Om någon lefde, som minnes Gilberga brunn under dess briljanta period. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 8 (1867). — särsk. (fullt br.) mus. om (utförande af) musikstycke: glansfull, glänsande, klar o. kraftfull. Vogler Clavérsch. 42 (1798). Clavicymbeln erfordrade ett hårdare spelsätt och lämpade sig derför bäst för brillanta saker. SDS 1899, nr 123, s. 2.
b) ss. allmänt berömmande epitet: glänsande, lysande, förträfflig, ypperlig, utmärkt, utomordentlig. En briljant begåfning, ett briljant hufvud. Han tog en briljant examen. En briljant affär, ett briljant parti. Hur mår du? (Svar:) Alldeles briljant. Mina utsikter äro nu de brillantaste de någonsin varit. Choræus Bref 127 (1803). En briljant lärarinna. Verd. 1891, s. 195. (Han) skötte sig briljant. Hedin Transhim. 1: 83 (1909).
-ELD. fyrverk. benämning på (satsen till) ett slags starkt lysande fyrverkeri med strålande stjärnformiga gnistor. KonvLex. (1857). —
-GARN. ullgarn som i en gles o. oregelbunden spiral löst omvirats med platt metalltråd, vanl. guld- l. silfverlan, så att garnets lifliga färg alltid skimrar igenom; jfr EFFEKT-GARN. ÖgCorr. 1854, nr 71, s. 1. —
-SÖKARE, r. l. m. fotogr. på fotografikamera: sökare med bilduppfångande lins; motsatt: mattsökare. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 8. —
Spalt B 4214 band 5, 1922