Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BROK brω4k, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar, äfv. -er (Lundegård DrMarg. 1: 205 (1905), Därs. 2: 51 (1906)) l. -or (Botin Utk. 652 (1764), PT 1913, nr 162 A, s. 3).
Ordformer
(brock Visb. 1: 137 (c. 1620))
Etymologi
[fsv. brok, pl. bröker; jfr sv. dial. brok, d. brog, isl. brók, fsax. brōk, fht. bruoh (t. bruch), feng. brōc, pl. brēc (hvartill eng. breeches, knäbyxor). Jfr BRACKA, BROK, sbst.2, BROKIG]
1) (numera bl. arkaiserande) i sg. l. (numera oftast) i pl.: byxor. VarR 17 (1538). När iagh om Morgonen war stånden op, / Förvthan brook iagh ååt Frwstugun lop. Messenius Sign. 5 (1612). Torodd Torbrandsson .. kunde (icke) få af sig sina brokor, som voro genomdränkta af blod från ett stort sår han fått i en strid. PT 1913, nr 162 A, s. 3. — särsk.
a) i ordspr. Aff lijtet Kläde blifwer en trång Brook. Grubb 6 (1665). Bättre gåå en lijten krook, än wäta sin brook. Dens. 78.
b) [jfr BYX-RÄDD, -ÅNGEST] i uttr. som beteckna att ngn är ängslig l. rädd. Orden äre förmyckit stoor, / I broken hoos tigh bäffuan boor. Messenius Sign. 26 (1612). Jÿthens Brock hun bäfwar. Visb. 1: 137 (c. 1620). Hiertat låg i brook. Moræus Schonæus 457 (c. 1685). De stolte .. herrarne darra i brokerna! Lundegård DrMarg. 2: 51 (1906).
2) (†) om det som skyles af byxorna: underlif; äfv.: genitalia. Schenberg (1739). Serenius (1741). Lind (1749).
Ssgr (till 1): BROK-BÄLTE. [fsv. brokabälte] (†) lifrem hvarmed byxorna hållas uppe. Then som håller annors värja medan han löser sit brokbällte, är then andra undergifven. Björner Hrolf 53 (1737). —
-KIL. [sv. dial. (Hälsingl.) brokkil] (†) = BYX-LUCKA; äfv.: byxor; kalsonger. Schenberg (1739). Dähnert (1784). —
-LÖS. [fsv. broka lös] byxlös. (Albrekt) kallade .. (Margareta) Kong Broklös. Botin Utk. 386 (1761).

 

Spalt B 4275 band 5, 1922

Webbansvarig