Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BROTSCH brå4tʃ, r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(stundom skrifvet broach)
Etymologi
[af eng. broach, af fr. broche (se BROSCH)]
tekn. benämning på ett verktyg af härdadt stål till upprymmande l. utjämnande af cylindriska hål i metallföremål: upprymningsstål, upprymmare. Om hålen först pressas och sedan upprymmas med en broach, .. så blifver förhållandet detsamma, som om de vore borrade. Frykholm Ångm. 90 (1881). Brotschar, koniska och grada. SD 1900, nr 557, s. 1.
Afledn.: BROTSCHA, v. (stundom skrifvet broacha) tekn. upprymma l. utjämna (ett hål) med brotsch. Frykholm Ångm. 95 (1881).
Särsk. förb.: brotscha bort. aflägsna med brotsch. Brotscha bort nithålskanterna. TT 1897, M. s. 27.
brotscha upp l. opp. Nithål (skola) .. brotschas upp 1,5 mm. TT 1890, s. 109.

 

Spalt B 4292 band 5, 1922

Webbansvarig