Publicerad 1923   Lämna synpunkter
BRUKBAR brɯ3k~ba2r, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[till BRUKA; jfr d. brugbar, t. brauchbar]
1) till BRUKA 2: användbar; förr stundom öfvergående i bet.: duglig, god; jfr BRUKLIG 1. Vägen, som Hans May:t skulle gå, giorde samma Deserteurer mycket god och brukbar. Nordberg C12 2: 575 (1740). Bilda verkliga menniskor, brukbara verldsborgare. Broocman TyUnd. 2: 34 (1808). Kan du ge mig adress på något brukbart Utdrag ur .. (Swedenborgs) voluminösa Skrifter? Tegnér (WB) 5: 401 (1825). Af de få (ledamöter i kommissionen), som qvarlefde, var ingen mer brukbar. Böttiger 5: 38 (1867, 1874). Bryggstugubyggnaden och uthusbyggnaden äro i godt stånd, öfriga byggnader äro i brukbart skick. PT 1909, nr 13 B, s. 3.
2) (†) = BRUKLIG 2. Af dessa sista (spel) voro isynnerhet lanter, .. imperial, .. vad .. och raffel de mäst brukbara. Lagerbring Skr. 11 (c. 1764). Tyska och franska språken äro nu de mest brukbara. Sprinchorn PedUtsk. 11 (i handl. fr. 1804); jfr 1.
3) till BRUKA 11: odlingsbar; jfr BRUKLIG 3. Brukbart land. Serenius Ll 1 b (1734). Hvaräst man finner .. större delen af den brukbara Jorden ödeliggande (osv.). Fischerström Tal 84 (1769). Bremer GVerld. 4: 45 (1861).
Afledn.: BRUKBARHET, r. l. f. till 1. Kungör. 16/3 1792, s. 2 a. (Det Bell-Sweetska systemet erbjuder) för en vetenskapligt skolad fonetiker .. ett instrument af stort värde och brukbarhet. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885). — särsk. (föga br.) i pl.: ”nyttor”; nat.-ekon.: nyttigheter. Björnståhl Resa 1: 239 (1771). Trä, liksom andra brukbarheter, måste ha stigit i värde under de sista åren. PT 1903, nr 112 A, s. 3.

 

Spalt B 4339 band 5, 1923

Webbansvarig