| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
1) (†; jfr dock b) bringa (ngt) i oreda l. olag, förvirra, störa. Republiquen (Holland) söker att broulliera wärcket (dvs. fredsunderhandlingarna mellan Sverge o. Danmark). HSH 9: 228 (1660). Tegnér (WB) 2: 327 (1815). Ekbohrn (1904). särsk.
a) med afs. på person. Pohlerne .. föras wijdh näsan af Österrijke och af dem mehr och mehr så brouilleras, att the näpligen af sin förre Regeringsform ännu föras. RARP 7: 164 (1660).
b) (numera föga br.) i p. pf. i adjektivisk anv., om hy: grumlig, ful, grådaskig. Hennes hy har blifvit lite brouillerad. Bremer Hem. 1: 181 (1839). 2NF 25: 1384 (1917).
2) (†; jfr dock a o. b) göra (ngn) till ovän (med ngn); stifta oenighet l. förstöra det goda förhållandet mellan (ett par personer); i pass.: blifva ovänner. Marlboroughs girighet och ambition brouillera honom dageligen med de öfriga Ministrerne. HSH 10: 119 (1715). (Solfjädern) är äfven en föreningspunkt då man är på vägen at brouilleras. SP 1780, s. 907. Ekbohrn (1904). särsk.
a) (numera mindre br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: osams, okontant. (Jag) undrar myckett huru dätt kommer att bror min och hoon (dvs. min moder) äro bruljerade. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 20 (1703). Heidenstam Alienus 1: 47 (1892).
b) (numera mindre br.) refl.: göra sig osams (med ngn). KKD 8: 250 (1706). Hon hade ”brouillerat sig” med sin tant. PT 1904, nr 228, s. 3.
Spalt B 4341 band 5, 1923