Publicerad 1923   Lämna synpunkter
BRUNELL brɯnäl4, äfv. bru-, sbst.1, r. l. m. (f. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(prunelle 1694. prunille 1578. brunella 1578. brunell 1792 osv. brunellor, pl. 1745)
Etymologi
[ytterst af fr. brunelle, till brun (se BRUN)]
ört af släktet Prunella Lin.; jfr BRUN-TUPPOR, BRUN-ÖRT 2. BOlavi 19 a, 185 a (1578). NormFört. 18 (1894). — jfr SMÅ-BRUNELL.
Ssgr (†): A: BRUNELL-GRÄS. (brunelle- 1638—1757) brunört (se d. o. 2). Franckenius Spec. B 3 a (1638). Haartman Sjukd. 198 (1765).
B: BRUNELLE-BLOMSTER. brunört (se d. o. 2). BOlavi 124 a (1578). —
-GRÄS, se A. —
-VATTEN. dekokt på brunört (i bet. 2). HT 1900, s. 195 (1555). BOlavi 2 b (1578). —
-ÖRT. (brunellen- Roberg) Månsson Åderlåt. 109 (1642). Roberg Beynon 20 (1709).
C: BRUNELLEN-ÖRT, se B.

 

Spalt B 4349 band 5, 1923

Webbansvarig