| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRYDD bryd4, p. adj.; n. brydt bryt4; -are. adv. BRYDT bryt4.
jfr OBRYDD.
1) (†) motsv. BRY, v. 2: förvirrad, förvillad. Sedan (vagns-)Hästarna blefwe brydde, oregerlige och tygfalna, styrtade the en deel Wagnar .. vthi putsar och gropar. Sylvius Curtius 622 (1682). När .. töcknan är förfallen, som hade honom förr giordt brydd och yr i skallen. Kolmodin QvSp. 1: 403 (1732).
2) (†) motsv. BRY, v. 5: bekymrad. Jag var brydd och ängslig. Kolmodin QvSp. 2: 439 (1750). Brydd om egen räddning. Stiernstolpe Blumauer 1: 20 (1813). Mig sjelf gör Astolfs bortovaro brydd; / Ty redan inpå natten lider tiden. Atterbom LÖ 1: 34 (1854).
3) [bet. utvecklad ur 2] osäker l. oviss om hvad man skall göra l. huru man i det gifna fallet skall bete sig l. reda sig, villrådig, rådvill, förlägen; stundom öfvergående i bet.: i en kinkig l. brydsam l. svår belägenhet, i förlägenhet, illa ute, illa däran. Jag skulle bli mycket brydd, om lånet uppsades. Ekeblad Bref 1: 202 (1652). Jag vore i sanning mera brydd, at upräkna tvenne elaka än 20 såta och goda (äktenskap). Tessin Bref 1: 148 (1752). Vi äre här (i Åbo) .. illa brydde för brist på rum. Porthan BrefSamt. 1: 63 (1782). Ni är aldrig brydd för utvägar. Envallsson Arrest. 11 (1799). Såsom tryckfrihetens högste väktare var jag för egen del brydd, huru jag skulle förhålla mig (i en viss eventualitet). De Geer Minn. 1: 243 (1892).
4) motsv. BRY, v. 10: besvärad, förlägen; om person l. sak. Riccoboni Catesby 66 (1761). I början / svarade barnen med brydd och stapplande stämma. Tegnér (WB) 3: 110 (1820). Vid denna fråga blef Paschan brydd och vände talet på ett annat ämne. Franzén Minnest. 2: 295 (1828). Jag känner mig brydd och främmande för min omgivning. VBenedictsson (1878) hos Lundegård Benedictsson 64.
Spalt B 4369 band 5, 1924