| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRYDSAM bry3d~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
1) (†) motsv. BRY, v. 4: som vållar möda l. besvär, mödosam, besvärlig. Eneman Resa 2: 231 (1712). Man .. utmönstrar (de bud) .., som äro besvärande eller brydsamma. Wallin Rel. 3: 28 (1831). (Han hade) helt nyss .. hemkommit från en tvåårig brydsam resa. BL 16: 207 (1848).
2) motsv. BRY, v. 5: som ingifver bekymmer, bekymmersam, svår (i sht i ekonomiskt afseende). Hans ekonomiska omständigheter äro brydsamma. Höpken 2: 287 (1756). Under brydsamma tider. Wallin Vitt. 1: 29 (1808). En brydsam belägenhet. Franzén Minnest. 2: 238 (1826). (Rysslands) inre tillstånd var brydsamt och fullt af oro. Odhner G3 1: 231 (1885).
3) motsv. BRY, v. 6: som vållar hufvudbry, kinkig; förr stundom: granntyckt. Brysam argument (dvs. som äro kinkiga att bemöta). Rydelius Förn. 53 (1719, 1737). Långa och brydsama öfverläggningar. Sandel PVetA 1771, s. 12. Välj (i ”sällskap”) uttryck utan brydsamt val. Lenngren (SVS) 2: 211 (1798). När vi här begynna med vokalerna, hafva vi dermed stält den brydsammaste uppgiften främst. Rydqvist SSL 4: 2 (1868). En hjälpare i brydsamma fall. NDA 1913, nr 270, s. 2.
b) om sak: som gör en förlägen, som väcker bryderi, genant, generande; om förlägenhet o. d.: svår. Björn MvB 31 (1793). Min brydsamma förlägenhet. Franzén Tal 3 (1811, 1835). En hedersbetygelse som kan anses oförtjent är dock .. alltid litet brydsam. Tegnér (WB) 3: 369 (1818).
1) till 3: kinkighet, svårighet; konkretare: kinkig(t) l. svår(t) fall l. belägenhet; jfr BRYDERI 3. Rosenstein 1: 52 (1783). Råd och hjälp i varjehanda brydsamheter. Högberg Utböl. 1: 100 (1912).
2) (†) till 4 b: (känsla af) förlägenhet; jfr BRYDERI 4. Gustaf III 3: 260 (1790). För att bespara Er brydsamheten, att emottaga en offentlig erkänsla. Leopold 6: 54 (c. 1820; uppl. 1790, 1800: förvirringen).
Spalt B 4370 band 5, 1924