| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRYNJA, bryn3ja2, v. -ade.
(bl. arkaiserande) ikläda l. iföra (ngn) brynja; nästan bl. refl.: ikläda l. iföra sig brynja, l. i p. pf. med adjektivisk bet.: iklädd brynja, brynjeklädd. Björner HalfdÖst. 46 (1737). Deras hästar voro bryngiade. Dens. Vols. 87 (1737). (På gatorna) vimlade det av brynjade män. Heidenstam Svensk. 1: 48 (1908). — jfr JÄRN-BRYNJAD.
Spalt B 4390 band 5, 1924