Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRÄCKANDE, n.
Ordformer
(brekende c. 1540. bräkande 1561—1619. bräck- 1558—1668. bräckj- 1620—1635)
Etymologi
[eg. vbalsbst. till BRÄCKA, v.1 II 1; efter mnt. steken unde breken; jfr ä. t. stechen und brechen]
(†) i uttr. stäckande och bräckande, eg.: stickande (med spjut) o. brytande (af lansar); kamp, dust, tornering. (Hertig Magnus) höldt mong merkelig ridderspel i sin gåård, med torneij, stekende och brekende. OPetri Kr. 78 (c. 1540). Wij (vilja) honom, effter hans behag, til Hest och Foot, med stäkande och bräckande .. möta och begägna. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668).

 

Spalt B 4449 band 5, 1924

Webbansvarig