Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRÖT brø4t, r. l. f.; best. -en; pl. -ar, stundom -er (Molin ÅdalP 31 (c. 1895)); i bet. 2 förr äfv. BRÖTE, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(bröt PoetK 1819, 1: 39 osv. bröte Dahlman Reddej. 209 (1743))
Etymologi
[fsv. bröt, f., väg, sv. dial. bröt, hop, hög, särsk. af kullfallna l. fällda träd o. d. (Ångermanl., Hälsingl., Finl.), afskild teg (Närke; jfr: En Bröt af samma utmålsskog. Johansson Noraskog 1: 236 (i handl. fr. 1660)) samt nyodling (Finl.); jfr d. dial. brøde, stycke, stump; till BRYTA, v. — Jfr BORT, BROTT, BRÅTE]
1) skogsv. gm timrets stockning vid flottning uppkommen timmerbråte, fäste; jfr BINDA, sbst. 5. LAHT 1886, s. 36. 2NF 29: 83 (1919). — jfr TIMMER-, VIRKES-BRÖT.
2) (numera knappast br.) nybruten åker. Dahlman Reddej. 209 (1743). PoetK 1819, 1: 39.
Ssgr (till 1): BRÖT-BILDNING. —
-HAKE. större, vid lossande af brötar använd båtshake. BörsT 1899, nr 15, s. 2.

 

Spalt B 4532 band 5, 1924

Webbansvarig