Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BURSKAP 3r~ska2p, n. ((†) r. l. m. l. f. Brask Pufendorf Hist. 8 (1680), De Geer VSkr. 1: 191 (1853); f. Dalin (1850)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. (mindre br.) =, äfv. -er (Fernow Värmel. 707 (cit. fr. 1720), Weste (1807), Dalin (1850)).
Ordformer
(boro- 1527. bor- 1636. bur- 1524 osv.)
Etymologi
[fsv. burskap, af mnt. būrschap; jfr BUR, sbst.2 2]
1) (af vederbörande myndighet genom särskildt bref tilldelad) borgarrätt (borgarskap) i viss stad, innebärande rättighet att där själfständigt idka borgerlig näring (ss. handtverk, handel, sjöfart) o. vara delaktig i borgerskapets öfriga förmåner; efter näringsfrihetens införande bl. kvarstående ss. rätt till delaktighet i vissa kassor (m. m.). Söka burskap å l. för idkande af (handel l. dyl.); söka, taga burskap som (bagarmästare l. dyl.). Förvärfva, vinna, komma i, erhålla, få, förr äfv. binda l. fatta burskap. Uppsäga, meddela burskap. The ther (i staden) inflytie oc bwrscap binde. GR 1: 242 (1524). HB 3: 1 (Lag 1734). Därs. 5. För att vinna borgarerätt eller .. burskap .., erfordrades bland annat vissa prof .. å skicklighet och insigt uti någon gren af stadsmanna-näring. Palmén JurHb. 59 (1859). Enhvar, som ville förvärfva burskap .., måste edligen lofva att försvara stadens friheter mot hvem helst, som antastade dem. LfF 1898, s. 276. De nya borgare, som sistlidne fredag erhöllo sina burskap, intogo .. gemensam middag. SD(L) 1898, nr 84, s. 2.
2) bildl.: hemortsrätt, (med)borgarskap, allmänt upptagande l. antagande l. erkännande. Denna uppfattning äger burskap inom litteraturen, den vetenskapliga världen, i det allmänna medvetandet. Främmande ord som vunnit svenskt burskap l. som vunnit (allmänt) burskap i Sverge. Emädan the (främmande ord) longosedan inkomne .. äro, hafwa här fått burskap, och giöra osz god tienst. Swedberg Schibb. 303 (1716). Hr A. .. tycktes tvifla om tillbörligheten att åt nämnda växt inrymma Svenskt burskap. SvLittFT 1836, sp. 700.
3) (i fråga om förh. före 1896) burskapsed; i uttr. svärja (en stad) burskap. VRP 1644, s. 53.
4) (†) burskapsafgift. Nordström Samh. 1: 324 (1839).
Ssgr (i allm. till 1): BURSKAPS-AFGIFT~20 l. ~02. penningsumma som erlägges af burskapssökande vid erhållande af burskap. Nordström Samh. 1: 321 (1839).
-BREF. borgarbref; jfr BUR-BREF. Serenius (1741).
-ED. ed som (före 1896) af burskapssökande aflades inför magistraten, innan burskap meddelades honom. Wieselgren Bild. 550 (1886, 1889).
-PENNINGAR, pl. (†) = -AFGIFT. ÅthskSthmStadzOrd. e 3 b (1636).
-RÄTT, r. l. m. (mindre br.) = BURSKAP 1, 2. Rudenschöld PVetA 1772, s. 8. Tiden 1848, nr 36, s. 3. LoW Förord 33 (1911).
-SÖKANDE, m.(||ig.) —
-ÄGANDE, p. adj. Den egendom, som särskildt tillhör det burskapsägande borgerskapet. SFS 1862, nr 14, s. 3.

 

Spalt B 4602 band 5, 1924

Webbansvarig