| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
1) (i fråga om förh. före 1600) ”samtal” l. sammanträde som hölls af öfverhetsperson l. maktägande med borgerskapet i en stad l. med folket i en landsdel. GR 3: 363 (1526). Erchebispen med the gambla aff rådhet, hölt burspråk på torghet (i Uppsala). OPetri Kr. 303 (c. 1540). Svart G1 22 (1561). — (†) skämts.: samtal. Si! jag .. hölt ett långt burspråk med honom, frågandes honom om allt nytt. Ekeblad Bref 1: 387 (1655).
2) (i fråga om medeltida förh.) vid burspråk i bet. 1 gjordt offentligt tillkännagifvande l. beslutade kommunala stadgar. Spegel 474 (1712). NF (1878).
3) vanl. öfvertäckt, ofta på konsoler hvilande balkongliknande utbyggnad, i sht utmärkande för medeltidens förnämligare borgarhus o. rådhus o. på dessa senare tjänande ss. uppehållsplats för öfverhetsperson l. maktägande vid burspråk i bet. 1. GR 2: 261 (1525). Å västra sidan finnes utbyggt burspråk för bottenvåningen, vilket burspråk för andra våningen slutar med öppen balkong. PT 1914, nr 184 A, s. 3.
Anm. Ordet förekom förr i följande på missförstånd beroende betydelser: 1) rådstugusal. Weste (1807). Franzén Skald. 3: 385 (1824, 1829). SvTyHlex. (1851, 1872). 2) hög talarstol utanför rådhuset. Afzelius Sag. 5: 124 (1843); jfr HSH 10: 25 (1616). 3) torg? Dalin Arg. 2: 310 (1734, 1754).
Spalt B 4603 band 5, 1924