Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUSKA bus3ka2, sbst.1, r. l. f. ((†) n. Botin SvSpr. 58 (1777)); best. -an.
Ordformer
(buske Schenberg (1739), Lind (1749))
Etymologi
[sv. dial. buska (buske), f., sannol. till samma rot som BUSE, BUSKE, sbst.2]
(förr) ännu ojäst l. ej färdigjäst, åtminstone i vissa fall ännu varmt o. i allm. ej med humle l. pors tillsatt öl, ett slags färsköl. IErici Colerus 2: 107 (c. 1645). Din buska i hornet den gifver jag hin, / Den är ej det ringaste söt. CFDahlgren 1: 156 (1821). 1MinnNordM XII. 2: 4 (1885). — jfr JUL-BUSKA.
Ssg: BUSK-ÖL. = BUSKA, sbst.1 NF 2: 1367 (1878).

 

Spalt B 4606 band 5, 1924

Webbansvarig