BYRÅKRAT by1råkra4t l. -o-, äfv. byr1-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. bureaucrate, nybildning till bureaucratie, byråkrati (se d. o.)]
anhängare o. utöfvare af ämbetsmannavälde; stel o. pedantisk ämbetsman. Dalin (1850). Registrator Brandelius, typ för en inskränkt och tråkig byråkrat, som ständigt är stel och fordrande mot sin omgifning. VL 1899, nr 202, s. 2. —
Spalt B 4662 band 5, 1924
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se