| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BYSÄTTA by3~sät2a, v. -er, -satte, -satt, -satt; se för öfr. SÄTTA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (†, Serenius D d d 1 a (1734)).
(i fråga om utländska förh. samt sv. förh. t. o. m. 1878) (för gäld) låta taga (ngn) i fängsligt förvar (för att på detta sätt frampressa betalning); förr ngn gg äfv. med afs. på sak: belägga med kvarstad. VRP 1655, s. 934. All Bysätning aff Man eller Gods må medh Borghen löösz giöras. Sjöl. 1667, Skipml. 11. Ej må then, som för gäld bysättes, i nesligit fängelse hållas. UB 8: 13 (Lag 1734). Blanche Våln. 575 (1847). Björling Civilr. 203 (1908).
-HÄKTE. gäldstuga. Tio (år) inalles har jag suttit på bysättningshäkte. Blanche Tafl. 1: 53 (1856). 2NF 18: 1140 (1913). Anm. Ss. hvard. skämtsam kortform för detta ord har användts bysis. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 44 (1856). PedT 1899, s. 100. —
-UTSLAG~02 l. ~20. af vederbörande myndighet fälldt utslag om en persons bysättning. Widegren (1788). Ahrenberg Män. 2: 43 (1907).
Spalt B 4665 band 5, 1924