| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BÅDA bå3da2, äfv., i sht i bet. 5, särsk. i bet. 5 a, d o. e, BUDA bɯ3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se nedan under afledn.), -ARINNA (se nedan under afledn.).
1) (numera bl. i högre stil) motsv. BUD 1: meddela (eg. gm bud), tillkännagifva, förkunna (vanl. ngt som skall ske framdeles, men äfv. ngt förflutet l. förhandenvarande). Iach bodhar idher stoor glädi hwilken alla folkena wederfaras skall. Luk. 2: 10 (NT 1526). Iach wil them skodha, / så må tu budha. Ps. 1536, s. 22. Linc. G g 6 a (1640). (Egyptiern) bådade .. Psammitichus att kopparmänner kommit ifrån hafvet. Carlstedt Her. 1: 344 (1832). Guden .. bådade sin vilja. EHTegnér i UVTF 12: 105 (1875).
2) (numera bl. i högre stil) oeg. l. bildl., i sht med sakligt subj.: förkunna, tillkännagifva, vara ett tecken till, tyda på, antyda. Räckia (dvs. sträcka sig, ligga och ”dra sig”), bodar kättia. Grubb 27 (1665). (Draken) hade .. Tupp-hufvud, som bådade dess vaksamhet. Tessin Bref 1: 22 (1751). Sjelf, bådad af sin morgonstjerna, / Steg Solens rosenröda Tärna / .. Ur österns gullport fram. Stagnelius (SVS) 3: 134 (1822); jfr 3. Musikfanfarer båda, att gladiatorerna äro i annalkande. Rydberg KultFörel. 1: 66 (1884). Ännu minnet från fordom budar / om syner jag fordom sett. Fröding Reconval. 111 (c. 1908). — särsk.
a) (†) i uttr. båda för ngn, tillkännagifva att ngn dött. Den 3:dje Oktober började dödsklockan att ringa .. denna ringning bådade för min son Johannes. Wetterbergh FyraSign. 294 (1843).
b) (†) refl.: te sig, visa sig. GFGyllenborg Bält. 7 (1785). Aldrig sig vänskapen ömmare bådat, / Skarpare smekningar aldrig jag skådat. CFDahlgren 2: 210 (1842).
3) [specialfall af 1] (numera bl. arkaiserande; se dock b) i fråga om resa: (sända bud i förväg för att) anmäla sin ankomst på en viss tid; om det afsända budet: anmäla ngns ankomst på en viss tid. (Karl XI:s) för-ridare (hade) bodat på Ekholmssund till aftonmåltid för honom på färden till Stockholm. Afzelius Sag. X. 2: 342 (1866). När .. (kungen) budat sin ankomst till Kopparberget, kan han icke gå förbi sin vän Måns Nilsson i Aspeboda. Strindberg GVasa 12 (1899). jfr: Herr Perceval i förväg sändt mig hit / Att båda om sin ankomst. Hallström GrAntw. 60 (1899). — särsk.
a) (†) i uttr. båda för ngn, anmäla att ngn skall komma. GR 16: 477 (1544). OxBr. 3: 39 (1622). Han har redan låtit båda för sig. Möller (1790). Aldrig (hade) en Konung, eller hans höfvitsmän, utan bådning för sig och lejd eller gisslan, ridit .. in i Dalarne. Afzelius Sag. 6: 180 (1851).
4) förutsäga, förutspå; bildl.: vara förebud till, varsla om; äfv. intr.: varsla; jfr BUD 1 c; i sht opers. Det bådar icke godt för framtiden. The teckn som han .. lät upsättia, neml. två galgar, .. bodade the Svenske icke myckit frid. LPetri Kr. 147 (1559). (Min lyras) ton, förstämd och svag, om min förvandling bådar. Bellman 6: 348 (c. 1793). Fryxell Ber. 3: 316 (1828). (Hvad som redan händt) bådade .. ej godt för framgången. Annerstedt Rudbeck Bref LXXXIX (1899). De tecken i luften, som båda hårt väder. Lagerlöf Holg. 2: 437 (1907). — jfr FÖRE-, FÖRUT-BÅDA samt LYCKO-, OLYCKS-, OVÄDERS-BÅDANDE m. fl. — särsk.
a) (†) med prep. för. Högferd bodhar för nedherfall. LPetri SalOrdspr. 16: 18 (1561). Afzelius Sag. 3: 95 (1841).
b) (föga br.) opers. med prep. till: se ut till (ngt). Det bådade till att bli ett nytt skyfall, ty hon förde åter näsduken till ögonen. Benedictsson Ber. 63 (1886).
5) (numera i sht bygdemålsfärgadt; se dock nedan under b o. e) motsv. BUD 1 b ε: (gm bud) kalla (ngn) att infinna sig; i pass. äfv. (föga br.) med opersonlig konstr. o. den (de) person(er) som gm bud tillkallas uttryckt(a) gm en af till inledd förb., förr äfv. gm indirekt obj. GR 6: 103 (1529). Them och budhas kunde tilsamman at komma. Gustaf II Adolf 15 (c. 1620). På ögnablecket kom Herr Ehrenmenvets dräng och bådade mig til sin Herre. Dalin Arg. 1: 101 (1733, 1754). Elna kom in och bådade till kvällsvard. Humble Hemm. 237 (1903). Skall aldrig mer det budas / till mör och musikanter? Karlfeldt FlBell. 142 (1918). — särsk.
a) i fråga om fullgörande af dagsverks- l. skjutsningsskyldighet l. dyl. Modée Dår. 75 (1741). Arrendet .. utgöres med 4 mansdagsverken i veckan och 32 qvinsdagsverken efter budning. SLorS 6: 78 (1891).
b) (i sht i historisk stil) inkalla (ngn) till krigstjänst; sammankalla l. uppbåda (trupp o. d.) till krigstjänst. BtÅboH I. 10: 163 (1680). Bodar någor krigsfolk til upbrott. MB 6: 4 (Lag 1734). Kriget .. (fördes) med folket bådadt man ur huse. Forssell G2A 8 (1894).
c) (†) i uttr. båda ting, sammankalla l. utlysa ting. Nu kommer almänt rychte up om groft brott, .. bode ock Häradshöfding särskilt Ting. RB 4: 1 (Lag 1734). Strinnholm Hist. 1: 531 (1834).
d) öfvergående i bet.: i förväg beställa. Svårigheten att få hästar öfvertalte mig att nyttja Gref Sparres .. offert att båda mig hästar. Kellgren BrefClewb. XXXVIII (1792). HbResSv. III (1847).
6) (†) motsv. BUD 2: befalla, mana, bjuda; särsk. bildl. Nordenflycht QT 1744, s. 37. Den minsta ört så sackta sinnet bådar, / At med förundran se uppå Naturens lopp. Därs. 1745, s. 52.
BÅDA SAMMAN10 32 l. 40, äfv. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. (mindre br.) till 5; särsk. till 5 b: sammankalla. Nordberg C12 1: 803 (1740). Men riddar Hjalmar sina män / Månd’ båda fort tillsamman. Oscar II 3: 105 (1876, 1888). jfr SAMMAN-BÅDA. —
BÅDA UPP l. OPP10 4. till 5; särsk. till 5 b: uppbåda. HH 20: 249 (c. 1635). Båden upp .. (hednafolken) till helig strid. Joel 3: 9 (öfv. 1898). jfr UPP-BÅDA.
(5 e) -KONTOR. Strindberg RödaR 131 (1879). Den, som behöfver få hemtadt (spillning), budar .. på närmaste budningskontor. PT 1905, nr 117 A, s. 2.
1) (i högre stil) till 2. Alla dödlige dig (cigalen) prisa, / Ljufve bådare af sommar. Tranér Anakr. 52 (1830, 1833; i bild).
2) (i högre stil) till 4. Gudh .. låter (ofta) förelöpa sådana bodare, at man noghsampt sluta kan, at döden icke är långdt borto. Emporagrius JPärsson C 2 b (1650; i bild). jfr OLYCKS-, ÖDES-BÅDARE.
3) (†) person som utsändes i ngt ärende. En eller 2 bådare .., som .. fara om kringh stifftet, een gång om åhret och försambla den hielp, som .. godt folck .. (till hospitalen) giffwa. Rudbeckius Kyrkiost. 56 (c. 1635). Weste (1807). —
BÅDARINNA, f. särsk. (i högre stil) till 2. Lärkan .., dagens bådarinna. Hagberg Shaksp. 10: 219 (1850; i bild).
Spalt B 4681 band 5, 1924