Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÅNGLA boŋ3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[till BÅNG, sbst.3 l. interj.]
(föga br.) ringa; vanl. om större klocka; i sht i förb. bingla och bångla; jfr BINGBÅNG 1 o. BINGLA b. Nordforss (1805).

 

Spalt B 4705 band 5, 1924

Webbansvarig