| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BÅR bå4r, sbst.1, r. l. f. (m. Botin SvSpr. 62 (1777), Heinrich (1814), Zidbäck (1890)); best. -en, äfv. -n; pl. -ar ((†) -er GR 24: 438 (1554), IErici Colerus 1: 342 (c. 1645)).
1) redskap, i allm. bestående af tvenne gm tvärstänger l. på annat sätt förenade parallella stänger, hvarmed två (l. flera) personer kunna bära en på detsamma lagd börda. VarR 38 (1538). Lät bära .. (din ved) in med Bårer, så slijtes icke theras Kläder som bära. IErici Colerus 1: 342 (c. 1645). Karlfeldt FridLustg. 128 (1901). — jfr BÄR-, DRAG-, DYNG-, FLAT-, HAND-, KUL-, KULSPRUTE-, TORF-, VED-BÅR m. fl. — särsk.
a) (förr) bergv. om bår på hvilken malm forslas; särsk. ss. måttbeteckning. The (som bruka grufvan) skola giffua oss huar tijende bår på cronones vegna. GR 5: 106 (1528). Hiärne Berghl. 442 (1687).
2) [specialanv. af 1] redskap afsedt för bärande af person (i liggande ställning); numera nästan bl. i fråga om transport af sjuka l. sårade; förr ngn gg äfv.: bärstol, portschäs; äfv. om för dylikt ändamål afsedd, med hjul försedd kärra. The vthbåro på gatunar siwka menniskior, och ladhe them j sängar och på bårar. Apg. 5: 15 (NT 1526). Ekelund Fielding 383 (1765). Konow (1887). Den af ålder inom svenska armén använda båren utgöres af en större säck med hål i alla fyra hörnen för bårstängernas genomförande. NF 16: 627 (1892). — jfr HÄNG-, RES-, SITT-, SJUK-, SÄNG-BÅR. — särsk. om dylikt redskap afsedt att bäras af två hästar; i ssgrna HÄST-, ROSS-, RYSS-BÅR.
3) [specialanv. af 1] eg.: redskap på hvilket en död bäres till sitt sista hvilorum; förr om bår på hvilken kistan (urspr. liket utan ngn kista) bars till grafven l. uppställes vid jordfästningen; numera, utom i fråga om ä. förh., bl. (i poesi o. högtidligt spr.) om katafalk på hvilken likkista uppställes l. om kista i hvilken en (ännu ej begrafd) död hvilar. Maka och barn stå sörjande vid den aflidnes bår. En mängd kransar hade sändts till båren. Thå barsz ther vth en dödh man … Och .. (Jesus) gick till och toog på bårena. Luk. 7: 14 (NT 1526). Thenne Salige Herrans .. Lijck .. står (nu) här på Båren. LBenedicti Lijkpr. 28 (1616). Bleknadt, som en bruten ros, / Mitt barn på båren hvilar! Ps. 1819, 345: 1. En enkel bår af eke, / .. Stäld på svartklädd katafalk. Snoilsky 2: 9 (1881). — jfr DÖDS-, LIK-BÅR. — särsk., med den urspr. bet. mer l. mindre undanträngd l. alldeles förbleknad, i en del uttr. som beteckna att ngn ligger död (i kista), dör, är död o. d. Ligga l. hvila på bår, ngn gg på båren; läggas l. blifva lagd på bår, ngn gg på båren. Herr Steen .. / Fick på Stockholms torg dödlig sår, / Få dagar der efter wardt lagd på bår. Carl IX Rimchr. 34 (c. 1600). Bäst man andas godt och gladt, / Så ligger man på båren. Bellman 6: 195 (1787). Mor hon gret tre dar å rad, / Så blef hon lagd på bår. Runeberg 5: 4 (1860). i bild. Sommarn förbleknat har, / Ligger på svartklädd bår. Sätherberg 1: 172 (1841). — (tillf.) i uttr. lägga (ngn) på bår, vara skyldig till (ngns) död. Se’n en åldrig faders / Isgråa hufvud han på båren lagt. Stagnelius (SVS) 4: 141 (c. 1821).
-BOTTEN. —
-BÄRARE. —
(3) -HUS. eg.: hus vid kyrka där kyrkan tillhöriga likbårar förvarades; hus (vid kyrka l. sjukhus l. på kyrkogård) i hvilket lik bisättas; numera i sht om hus i hvilket lik af obekanta döda l. själfmördare förvaras i o. för identifiering. VDAkt. 1736, nr 402. Dalin (1850). —
(3) -KAMMARE. (†) kammare i l. vid kyrka för förvaring af kyrkan tillhöriga likbårar. Murenius AV 251 (1653). —
(3) -KLÄDE. (båre- 1635. bårdz -1654) = -TÄCKE; ngn gg (med pl. -kläder) allmännare: klädsel för bår. MeddNerFmF 1: 61 (cit. fr. 1616). Inga bårkläder eller ”likprocess” brukades (under pesten 1710). Frey 1850, s. 511. Nylund Begravningsrit. 141 (1917). —
(3) -KLÄDES-PENNINGAR, äfv. -KLÄDS-PENNINGAR. (förr) afgift för användande af en kyrkas bårkläde. Murenius AV 496 (1661). Johansson Noraskog 1: 23 (i handl. fr. 1785). —
(1 a) -KRAMMEL. (förr) bergv. Krammel, eller Bårkrammel, heter (vid Stora Kopparbergs grufva) äfven .. fyrkantiga ramar af träd, som läggas uppå malmbårarne, för at uppå dem kunna qvarhålla och bära så mycket mera malm. Rinman 1: 1068 (1788). —
(2) -KÄRRA. sjukbår som hvilar på två hjul. 2NF 25: Pl. t. s. 728 (1916). —
-LAG, n. lag af personer som gemensamt bära l. ha hand om en bår. Fatab. 1911, s. 36 (1748). Allt det stora godsets folk skulle, indeladt i bårlag, bära sin matmoders lik till kyrkan. Lönnberg Holmfr. 253 (1895). —
-NÄT. se d. o. —
(3) -PENNINGAR, pl. (förr) afgift till kyrka för begagnande af densamma tillhörig likbår. Johansson Noraskog 1: 23 (i handl. fr. 1785). —
(3) -PÄLL. (båra- 1627. båre- 1627) (numera bl. i fråga om ä. förh.) = -TÄCKE. ÅthskSthmStadzOrd. C 1 b (1627). Lundin (o. Strindberg) GSthm 295 (cit. fr. 1600-talet). —
(3) -RÄTT, r. l. m. (förr) rannsakning af misstänkt mördare vid den mördades lik i enlighet med den föreställningen att såren började blöda, om liket berördes af mördaren. LfF 1899, s. 28. —
-STOP. visst slags dryckeskärl? Förskaffa till chröningen .. Bårstop, Hanckestop, Enekannor. SUFinlH 5: 236 (1617). —
-STÅNG. (båre- SvForns., 1684) bärstång till bår; äfv.: stång att bära (ngt) på; särsk. till 3. SvForns. 2: 187. särsk.
(2) -SÄNG.
(3) -TÄCKE. (båre- 1635) eg.: täcke som lägges öfver en likbår; förr om (ofta mycket stort) svart täcke som användes vid bärande af lik till grafven o. öfvertäckte såväl båren som den därpå satta kistan; numera om svart täcke som höljes öfver ställning hvarpå likkista ställes; jfr -KLÄDE, -PÄLL. Schroderus Os. 2: 187 (1635). Bellman 6: 214 (1787). bildl. Se, naturen är död. / Natten, vålnaders vän, / på dess bleknade pragt / har sitt bårtäcke lagt. Tegnér (WB) 2: 134 (1813).
B (†): BÅRA-PÄLL, se A.
C (†): BÅRE-KLÄDE, -PÄLL, -STÅNG, se A. —
-TAL. till 1 a: antal bårar (malm). Then malm, som han lather affbryta, skall dageliga .. affsoffradt bliffva och effther 1/2tunnatall och icke effter bårethall. GR 23: 96 (1552). —
-TÄCKE, se A.
D (†): BÅRS-KLÄDE, se A.
Spalt B 4706 band 5, 1924