Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÄGGA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. bägga; till BAGGE]
(†) honfår, tacka. Een Bägga är drächtig vti fem Månader. IErici Colerus 1: 358 (c. 1645). CFDahlgren 2: 113 (1840).
Afledn.: BÄGSA, f. l. r. (†) = BÄGGA. Serenius (1741). Lind (1749).

 

Spalt B 4747 band 5, 1924

Webbansvarig