Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÄND bän4d l. (bygdemålsfärgadt) bän4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(bänn 1781)
Etymologi
1) (†) till BÄNDA, v.1 I 1; i uttr. stå i bänd, vara hårdt utspänd. Livin Kyrk. 7 (1781).
2) (†) till BÄNDA, v.1 I 2: sak l. redskap som kan begagnas att bända med. Kindblad (1870).
3) till BÄNDA, v.1 I 3; i uttr. komma l. sitta (ngn gg stå) i bänd, komma l. sitta (l. stå) i kläm, blifva l. vara utsatt för tryck l. prässning. Möller (1790). Kindblad (1870).
4) [jfr sv. dial. bänd, brunst, af sv. dial. bända, kesa, vara löpsk; beträffande betydelseutvecklingen jfr t. ex. KUTA, kröka (ryggen), springa, löpa] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgadt) i uttr. löpa i bänd, vara löpsk (bl. om hyndor l. kattor). Löpa i bänd såsom Hundarna göra. Linc. M 2 a (1640).

 

Spalt B 4765 band 5, 1924

Webbansvarig