| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÄRERSKA bä3rerska2 l. -æ3-, f.; best. -an; pl. -or.
1) motsv. BÄRARE 1: kvinna som bär ngt; numera, utom tillf., bl. ss. senare led i ssgr. Linc. (1640). De oumgängelige bärerskorne borde .. bittida om mornarne, men ej hela dagen öfver, minst sommartiden, fullgöra sina skyldigheter. Odhelius PVetA 1785, s. 24 (om de kvinnor som förr bortförde afträdesspillningen i Sthm). Almqvist Törnr. 1: 13 (1839). jfr KRANS-, KRUK-, VATTU-BÄRERSKA. — särsk. (†) motsv. BÄRA, v. 1 c, om kvinna som bär ett barn till dopet. Rääf Ydre 1: 121 (1856). jfr BARN-BÄRERSKA.
3) (tillf.) till BÄRA, v. 10 b: bärarinna (se d. o. 1). Kongo 1: 291 (1887). Sådana sorgdräkter, att en hvar af dem framhäfde den sköna bärerskans behag i bästa dager. SödermNyh. 1894, nr 95, s. 4.
Spalt B 4823 band 5, 1925