Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÄRNHYTTARE, m.; pl. =.
Ordformer
(bärn- 1627—1660. bern- 1631—1688. bären- 1687—1740. -hyttare (-hyttere) 1627—1688. -hytter 1639—1660. -hytters, pl. 1631. -hytare (-hytere) 1632—1687. -hyter (-hüter, -hijter) 1631—1740)
Etymologi
[efter t. bärenhäuter, ä. t. bernheuter, till bärenhaut, björnhud; jfr t. auf der bärenhaut liegen, vara lat]
(†) odåga, ”fuskare”; ”mes”, pultron; i sht ss. tillmäle. VRP 1627, s. 256. Kaliander hafwer kalladt Kolmodinum .. bernhyttare, lappare, hunssfått. ConsAcAboP 2: 258 (1661). Dhese bege prinsar äre rät orrignal uthaf pultroner och bärenhytare. HH XVIII. 2: 29 (1687). Humbla Landcr. 106 (1740).
Ssg: BÄRNHYTTARE-ARBETE. (†) fuskverk. Verelius 288 (1681).
Afledn.: BÄRNHYTTERSK, adj. (-hyter-) (†) som tillhör en pultron. Jag skulle nu all min bärnhyterska tapperhet tilsammans fatta. Humbla Landcr. 136 (1740).

 

Spalt B 4832 band 5, 1925

Webbansvarig