Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÖJTEL böj3tel2, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.; best. -n; pl. böjtlar.
Ordformer
(förr skrifvet beutel)
Etymologi
[af t. beutel, af oklart ursprung]
1) (†) pung, påse; anträffadt bl. i ssgr (se nedan samt VINDBÖJTEL).
2) (föga br.) elliptiskt för VINDBÖJTEL. En så oförståndig böjtel är inte jag. Högberg Storf. 89 (1915).
Ssgr (till 1, †): BÖJTEL-FLASKA. [jfr ä. t. beutelfass, beutellegele] fältflaska af läder? Lagerberg Dagb. 124 (1711). —
-SNIDERI. [af ä. t. beutelschneiderei] ”ficktjufveri”, fickstöld. Dhe förmehnas .. öfwat Beutellschniderije och stöldh. VRP 1690, s. 503. Därs. 512.

 

Spalt B 4867 band 5, 1925

Webbansvarig