Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÖRDA bœ3rda2, v.4 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera bl. i ssgr o. särsk. förb.) lägga börda på (ngn), betunga (ngn); bl. i bildl. anv. Iu nemmare hans bortfärd vaar, iu större steen bördade kärleeken på hans hiärta. UHiärne Vitt. 51 (1668); jfr BÖRDA PÅ. Lät oss af korsset ditt eij altförmycket bördas. Rydelius Vitt. 67 (1719). — jfr AFBÖRDA.
Spalt B 4903 band 5, 1925