| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
CELLULOSA säl1ɯlω3sa2 l. säl1u-, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. olika slags cellulosa) -or. Anm. I ä. tid brukades ordet (i bet. 1 a) i lat. form med lat. böjning, dels ss. adj. i förb. membrana l. tela l. tunica cellulosa, dels ss. sbst. Membrana .. cellulosa (Ister-hinnan). Rosenstein Comp. 128 (1736). När de (dvs. slaktarna) vela Creaturen skola se fete ut, giöra de hål på Huden in til cellulosam, och blåsa upp den med en Pust. Därs. 129. Berzelius Kemi 6: 592 (1830).
1) (†) benämning på cellulös organisk väfnad.
a) naturv. o. med. bindväf; jfr CELL-VÄF 1. Acrel Chir. händ. 50 (1775). Cellulosan .. (bildar) platta, hinnaktiga utbredningar. Berzelius Kemi 6: 3 (1830). Någon gång fylla sig de flesta celluler i cellulosan deraf (dvs. af fett), hvaraf fettsot uppkommer. Därs. 595. Slemväf .. Cellulosa. Cellväf. Hålväf. Cederschiöld Ordl. (c. 1847).
b) bot. cellväf (se d. o. 2). Cellulosan eller den håliga väfnaden (Contextus cellulosus) utgör merendels största massan af växternas delar. G. Wahlenberg i Econ. annal. 1808, Juni s. 44. Stärkelsen ligger i holigheterna af vextens cellulosa i små hvita, glänsande korn. Berzelius Kemi 4: 187 (1827). Dens. Årsber. t. VetA 1847, s. 318.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.; af fr. cellulose, som fransmannen Payen först använde i denna bemärkelse (jfr Berzelius Årsber. t. VetA 1839, s. 446)] naturv., i sht bot. benämning på ett organiskt ämne som bl. a. utgör en hufvudbeståndsdel af cellväfven hos växterna; cellämne. Berzelius Årsber. t. VetA 1847, s. 318 (med reservation mot lämpligheten af ordets anv. i denna bemärkelse). Andersson Lärob. i bot. 2: 5 (1853). Växtens egentliga stomme utgöres af ett ämne, som erhållit de olika namnen vedämne, cellulosa, cellämne, växttråd. Uppf. b. 5: 9 (1874). Blomstrand Org. kemi 146 (1877). Vissa forskare anse träsubstansen bestå af flere olika cellulosor, såsom Fibros, Paracellulosa och Vasculos, olika för olika organ, andra derimot af ren Cellulosa och Lignin. Ekenberg (o. Landin) 149 (1889). Dreyfuss framställde äkta cellulosa ur membranerna hos några arter bakterier. Sundberg Mikroorg. 61 (1897). — jfr PARA-CELLULOSA.
3) tekn. benämning på en massa som användes ss. råmaterial vid papperstillverkning m. m. o. som utgöres af cellämnet hos vissa växter; trämassa, pappersmassa; nästan bl. om trämassa framställd på kemisk väg: kemisk trämassa. FFS 1883, nr 5, s. 56. Ljustråden (till ”Svea”-glödlamporna) .. beredes af cellulosa (pappersaffall). GHT 1896, nr 98 B, s. 1. 2 Uppf. b. 8: 131 (1900). Sv:s land o. folk 750 (1901). — jfr BOMULLS-, LIN-, NATRON-, NITROSULFIT-, TRÄ-, ZINKOXID-CELLULOSA m. fl.
(2) -ARTAD~20, p. adj. Därs. —
(3) -FABRIK~02. Nya pressen 1894, nr 235, s. 4. I Sverige finnes ett stort antal cellulosafabriker. NF 20: 121 (1896). —
(3) -KOKARE~200, r. l. m. benämning på ett slags kokapparat för beredning af kemisk trämassa. Nya pressen 1894, nr 235, s. 4. —
(3) -KUBB~2. koll. om ved afsedd att användas ss. råmaterial vid tillverkning af kemisk trämassa. SFS 1893, nr 1, s. 17. —
(3) -MASSA~20. kemisk trämassa l. pappersmassa. C. A. Ålander i AHB 123: 89 (1885). P. T. Cleve i NF 20: 120 (1896). —
(2) -NITRAT~02. bomullskrut; jfr NITRO-CELLULOSA samt CELLULOID. Ekenberg (o. Landin) (1889). Sv. farm. 78 (1901). —
(3) -PLATTA~20. Cellulosaplattor, hvilka framställas af färgad trämassa (cellulosa) och användas till parkettgolf. 2 Uppf. b. 8: 188 (1900). —
(2) -SILKE~20. Det s. k. cellulosasilket har .. på sista tiden delvis fått ersätta det äkta silket inom sidenväfverierna. 2 Uppf. b. 8: 215 (1900). —
-TRÅD~2.
(3) -UPPLÖSARE ~0200, r. l. m. En cellulosaupplösare utgöres vanligen af en stor, antingen stående eller liggande järn- eller träcylinder, i hvilken roterar en med propellerartade skoflar försedd axel. 2 Uppf. b. 8: 133 (1900). —
B (föga br.): CELLULOS-VÄGG, se A.
Spalt C 29 band 5, 1903