Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CENTIFOLIA sän1tifω4lia, äfv. 10302, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Tamm Prydnadsträdg. 45, 48 (1892)) l. -er (Wennström Blomsterkult. 157, 158 (1831), Handb. f. blomsterv. 117 (1846), E. Key i SvD 1903, nr 343 B, s. 6).
Ordformer
(centifolien (best. sg.) Müller Anv. att anlägga trädg. 149 (1848))
Etymologi
[jfr t. centifolie, af lat. centifolia (Plinius d. ä.), upptaget ss. artnamn på törnrosarten Rosa centifolia på grund af blombladens stora mängd, f. af centifolius, hundrabladig, af centi-, ssgsform till centum (se CENT, sbst.1) med bet.: som äger l. innehåller hundra (l. öfverhufvud en stor mängd) sådana föremål osv. som det hvilket uttryckes gm senare ssgsleden, o. folium, blad (jfr FOLIE, FOLIERA, FOLIANT m. fl.). Det lat. ordet motsvarar gr. (ῥόδον) ἑκατοντάφυλλον (Teofrastus, † 286 f. Kr.)]
trädg. benämning på den i talrika underarter o. varieteter förekommande törnrosarten Rosa centifolia Lin., vanlig(a) trädgårdsros(en). Wennström Blomsterkult. 158 (1831). Våra vanliga från gammalt odlade .. s. k. kalljordsrosor: centifolior, provinsrosor, pimpineller m. fl. Tamm Prydnadsträdg. 45 (1892).
Ssg: CENTIFOLIA- l. CENTIFOLIE-ROS10300~2. (centifolie- Sundius Müller Trädg. 2: 209 (1888), Abelin Villaträdg. 90 (1903)) Centifoliarosen .. utmärker sig framför andra genom sin rika blomstring och härliga doft. Tamm Prydnadsträdg. 45 (1892).

 

Spalt C 54 band 5, 1904

Webbansvarig