| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
CIMBRISK sim4brisk, äfv. KIMBRISK kim4–brisk (ci´mbrisk Weste), adj.1; adv. -T.
adj. till CIMBRER, sbst.1 1. Thet Cimbriske Krighet. Schroderus Liv. 930 (1626). Cimbriska utflytningen. Lagerbring Hist. 1: 570 (1769). Boëthius Hist. läsn. 1: 273 (1895). jfr: Våra Cimbriska Fäder. Dalin Vitt. I. 3: 160 (1744). — särsk.
a) [efter lat. Chersonnesus cimbrica; jfr motsv. anv. i d.] i uttr. (den) cimbriska halfön, den jutska halfön, Jutland. Holmberg Nordb. 28 (1852).
b) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (poet., †) dansk. Glöm Cimbriska tyranners fall. Leopold 2: 13 (1789, 1815).
c) [jfr d. cimbrisk hyl, gräsligt, öronslitande tjut] i uttr. cimbriskt tjut o. d., eg. om cimbrernas beryktade härskri. Då rycka omsider tyskens kolonner fram, / med cimbriska skrik och ett vrålande: ”Meerumschlungen”. Sturzen-Becker S. arb. 5: 107 (1850, 1862). Ugglevingar på hjelmar flaxa, / Luften fylles af cimbriskt tjut. Snoilsky 3: 180 (1883).
d) [efter lat. diluvium cimbricum; jfr d. den cimbriske flod] i uttr. (den) cimbriska öfversvämningen o. d. om den öfversvämning som skall hafva föranledt cimbrernas utvandring. A. J. Retzius i VetANH 23: 275 (1802). Svensén Jorden 29 (1887).
Spalt C 165 band 5, 1904