Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CIRKUMVALLATION sir1kumval1atʃω4n l. -aʃ-, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(circon- Richardson Krigsvet. 3: 210, 212 (1749; s. 185, 208, 209: circum-))
Etymologi
[jfr t. cirkum-, zirkumvallation, eng. circumvallation, fr. circonvallation, af lat. circumvallatio(nem), vbalsbst. till circumvallare, kringskansa, förskansa, af circum (se CIRKUM-) o. vallare, af vallus l. vallum, skanspåle, vall (jfr d. o.)]
(förr) = CIRKUMVALLATIONS-LINJE; motsatt KONTRAVALLATION. Oxenst. brefv. 8: 285 (1635). Richardson Krigsvet. 3: 185 (1749). G. Dalin (1871). Björkman (1889).
Ssg: CIRKUMVALLATIONS-LINJE10103~20. (förr) bef. sammanhängande (af vall o. graf bestående) försvarsverk med hvilket en belägrande l. blockerande omgaf sitt läger o. sina förråd för att skydda sig emot befaradt försök till undsättning af de belägrade; motsatt KONTRAVALLATIONSLINJE. Nordberg 2: 158 (1740). Circumvallations Linier intaga en stor omkrets, medan the böre innesluta hela Arméen, som brukes vid Belägringen. Richardson Krigsvet. 3: 208 (1749). Sturtzenbecher Förel. I. 1: 60 (1794, 1800). (Belägringshären kunde) på grund af ockupationsområdets vidsträckta omfång icke .. skyddas utåt genom omfattande ”circumvallationslinjer”. Hjärne K. XII 197 (1902).

 

Spalt C 200 band 5, 1904

Webbansvarig