| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
CITO si4tω, äfv. -o l. -å, äfv. 32, adv.
(föga br. utom i a) snabbt, hastigt. Biurman Brefst. 203 (1729, 1767). Andersson Frem. ord (1845, 1857). — särsk.
a) (fullt br.) med. o. apot. ss. påskrift på recept till tecken, att detta bör expedieras så hastigt som möjligt. G. Dalin 1871). jfr: ”Cito” är det allsmäktiga ord, som så att säga adlar ett recept. AB 1889, nr 281, s. 2.
b) ss. påskrift på bref till tecken, att detta bör öfverlämnas till adressaten så snart som möjligt: angeläget. G. Dalin (1871). NF (1879).
Anm. Stundom användes i sv. äfv. den lat. superl.-formen af detta ord citissime. Biurman Brefst. 204 (1729, 1767). Andersson Frem. ord (1845, 1857). NF (1879).
Spalt C 218 band 5, 1905