| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
CYNIKER sy4niker (syni´ckr Dalin, förmodligen tryckfel för sy´nickr), stundom (i sht i bet. 1) KYNIKER ky4-, m.||ig.; best. -n; pl. =.
1) filos. motsv. CYNISK 1; i fråga om antika, särsk. grekiska förh.: anhängare af den cyniska filosofien. Lodtmann Lärdomsh. 35 (1762). Spottnamnet Kyniker eller Hund-Philosopher. Hammarsköld Philos. hist. 1: 101 (1825). Dessa äldre Cyniker hade i allmänhet en aktningsvärd charakter, och sällsamheten af deras lefnadssätt var .. mindre stötande hos Grekerne. Grubbe Filos. skr. 1: 146 (c. 1835; jämfördt med handskr.). Det mest frånstötande sätt hvarpå cynikerna visade sin likgiltighet för allt, som ej ansågs främja dygden, var deras öppna och afsigtliga förakt för anständighet och deras kränkande af den naturliga blygsamhetskänslan. Wägner Filos. hist. 1: 105 (1886).
2) motsv. CYNISK 3: person som i ord, åtbörder o. d. afsiktligt brister i hänsyn för det passande o. som med förkärlek uppehåller sig vid det oanständiga, särsk. beträffande sexuella förhållanden; person som är grof, rå, gemen, plump, fräck, skamlös. Tegnér 3: 172 (1819). Det finnes ingen humorist i hela verlden, som ej till en viss grad är cyniker, men han använder aldrig det gemena för dess egen skuld. C. A. Hagberg i SKN 1842, s. 5 a. Jean Paul är en mycket stark cyniker. Larsson Vischer Mod. 137 (1880).
3) motsv. CYNISK 4: person som är hänsynslöst uppriktig, stötande rättfram, oblyg, rå, fräck; som visar benägenhet att med misstro till den mänskliga naturens ädlare sidor företrädesvis se dess uselhet. En cynikers syn på tingen. Tolstoy är till hälften idealist och till hälften cyniker. Heidenstam Tankar o. teckn. 77 (1899).
Spalt C 288 band 5, 1905