CYSTIDÉ sys1tide4, r.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. cystideen, cystoideen (pl.), eng. cystoid, cystidean, fr. cystidées, cystoidées (pl.), af nylat. cystoidea, cystidea (n. pl.), bildadt af nylat. cystis, gr. κύστις (se CYSTA) med afledningsändelsen -idé (gr. –ιδής). Namnet, hvartill de ifrågavarande stråldjurens form gifvit anledning, är gifvet af den tyske geologen von Buch (1844); jfr Geinitz Grundriss d. versteinerungskunde 554 (1846)]
zool. o. paleont. individ l. art af en (numera endast i fossilt tillstånd förekommande) liljestjärnorna närstående grupp af tagghudingarna med klot- l. äggformig, mera sällan plattad l. långsträckt kropp, beklädd med vid hvarandra fogade plåtar; vanl. i pl. ss. namn på ifrågavarande grupp; jfr KRISTALL-ÄPPLE, STEN-ÄPPLE, KALK-BOLL. Alldeles utdöda äro .. Cystoideerna. Thorell Zool. 2: 454 (1865). Redan i midten af 18:de årh. omnämndes cystidéerna af Tilas och Linné, under namnen kalkbållar och kristalläpplen. NF (1879). Hos cystideerna .. äro armar och stjelk ytterst svagt utvecklade, den senare felas ibland helt och hållet. Nathorst Jord. hist. 607 (1892). NF 20: 352 (1896).
Ssg: CYSTIDÉ-KALK103~2. geol. benämning på ett till den undersiluriska formationen hörande, på ortoceratitkalken hvilande kalklager, som utmärker sig gm talrikt däri förekommande cystidéer. Den i Skåne närmast ortocerkalken följande lerskiffern saknas i Dalarne, då deremot cystidékalken från denna provins ej synes hafva någon fullkomlig motsvarighet i Skåne. Törnquist Dal. undersilur. bildn. 15 (1867). Den vid Emån förekommande cystidekalken (hvilar) på en .. qvartsitsandsten. E. Svedmark i Geol. fören. förh. 13: 206 (1891).
