Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
CYTISUS sy4tisus, stundom 302 (sy`tisuss Dalin), r. l. m. l. f.; best. -en, i best. anv. vanl. utan slutartikel; pl. =, äfv. -ar l. cytiser. Anm. Stundom användes i gen. sg. den latinska formen cytisi, t. ex. Adlerbeth Buc. (se under 1).
1) (föga br.) i öfvers. från grekiska o. romerska förf., om en viss träd- l. buskartad papilionacé, sannol. Medicago arborea Lin. Ej skolen I (dvs. getterna) under min ledning / Spisas af Cytisi blad och de bäska skotten af sälgen. Adlerbeth Buc. 13 (1814). Därs. 15. Melin Gr. lex. (1845, under κυτισηνόμος).
2) i sht bot. o. trädg. (individ l. art af) det till familjen Papilionaceæ hörande växtsläktet Cytisus Tournef., hvaraf åtskilliga arter odlas i Sv. ss. prydnadsbuskar l. -träd, särsk. den allmänt bekanta Cytisus Laburnum Lin., guldregn; jfr BÖN-TRÄD. Den (dvs. den mellersta växten i gruppen) är omgifven af Robinier och Cytiser. Tidskr. f. trädg.-odl. 1841, s. 141. Dalin (1850).
-BLOMMA~20.
Anm. Af det under CYTISUS nämnda nylat. Cytisus har medelst den i kemiska ämnesnamn vanliga afl.-ändelsen -in bildats ordet cytisin (cytisein) [jfr t. cytisin, eng. cytisine] ss. benämning på en i Cytisus Laburnum förekommande giftig alkaloid. Berzelius Årsber. t. VetA 1831, s. 299. Dalin (1850). NF 20 (1896).
Spalt C 302 band 5, 1905