Publicerad 1905   Lämna synpunkter
DACKA dak3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or
Ordformer
(-ar (motsvarande en annars icke anträffad sg. dacke) Sehlstedt 4: 218 (1871)).
Etymologi
[jfr sv. dial. (Värml.) dakka, drifva, stor hög (Rietz). Ordets urspr. är ovisst; jfr nor. snjodokk, snödrifva (Aasen)]
(i starkt bygdemålsfärgadt spr.) snödrifva, snömassa. Dackor komma uti stora fång. Sehlstedt 3: 197 (1867). Gamla gärdsgål’n står med sina dackar / Som en julbock utklädd. Dens. 4: 218 (1871).

 

Spalt D 6 band 6, 1905

Webbansvarig