| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
DADDA dad3a2, f.; best. -an; pl. -or.
(hvard.)
1) barnsköterska; i sht äldre sådan. En .. stadig Menniska .., som är van att sköta Barn, eller en så kallad Dadda, kan anmäla sig. DA 1824, nr 273, s. 4. Somna sött vid Daddas sång. Franzén Skald. 6: 200 (1847). Ingeniören nöjde sig ej endast med att begagna elektriciteten som ”dadda”, han ville ha den till riktig amma. VL 1901, nr 70, s. 3. Min ”dadda”, en hjärtegod, äldre rysk kvinna, som .. lekte, jollrade och sysslade med mig i hvarje stund. Ramsay Fr. barnaår 1: 4 (1904).
2) amma. Dalin (1850). Schulthess (1885). — bildl. Mindre skadlig synes barnets (dvs. tidningen Heimdalls) böjelse att följa sin Dadda (dvs. tidningen Conversationsbladet) för att betrakta alla som stå lik eller hålla Bröllopp. AB 1830, nr 12, s. 4.
Anm. Det kan ofta vara omöjligt att afgöra, om i ett språkprof dadda bör föras till 1 l. 2. Jfr: Kom någon gång .. en ung flicka (till fattighuset) .. för att hälsa på en gammal dadda, en uttjänt trotjänarinna, då var det fest för fattighushjonen. J. Ahrenberg i Ord. o. bild 1892, s. 326.
Spalt D 6 band 6, 1905