Publicerad 1906   Lämna synpunkter
DALNING, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[afl. af DAL, sbst.1, sannol. efter mönstret af andra fall, där ett stamord står vid sidan af en afl. på -ning, men där denna urspr. är afledd af ett verb, ss. STRÖM : STRÖMNING, SÄNKA : SÄNKNING; jfr äfv. HÖJD : HÖJNING]
(†) dalbildning, dal. (En del af Jämtland) består af ständigt afvexlande kullrige och långsluttande högder, som i anseende til de större närbelägne vattnen, äga ansenlig lodhögd, och följaktligen måste Dalningarne dem imellan ligga mycket djupt. Tilas Præs. i VetA 1765, s. 64.

 

Spalt D 216 band 6, 1906

Webbansvarig