DALSKA da3lska2 (da`lska Weste), sbst.1, r. l. f.; best. -an.
allmogens språk i Dalarna, dalmål. Hiärne Orth. 54 (1717). Innom Riket talas fyra åtskilda språk, Svenska, Dalska, Finska, Lapska, af hvilka de förra tvänne äro härstamningar af gamla Göthiskan. Tuneld Geogr. 1: 21 (1773). Den renaste Dalskan talas uti tre Socknar ofvan sjön Siljan belägna, nemligen Elfdaln, Mora och Orsa. Sv. lit.-tidn. 1813, sp. 802. Rydqvist SSL 1: VI (1850). De starka verberna i dalskan och gotländskan. C. Säve (1854; titel). Ill. Sv. 1: 460 (1882). Lundell (1893).
