Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DAMNING dam3niŋ2 (da`mning Weste), sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3) -ar.
Ordformer
(dambning Lex. Linc. (1640), Wikforss (1804; under stäubung). damning A. Sjöberg i VetANH 18: 146 (1797), Berzelius Kemi 1: 620 (1808, 1817) osv.)
vbalsbst. till DAMMA, v.1; ofta konkretare. — jfr AFDAMNING.
1) (†) motsv. DAMMA, v.1 I: af- l. utdunstning. Lex. Linc. (1640; under respiratio).
2) motsv. DAMMA, v.1 II 1 a o. b; förr äfv. konkret: damm. Torr lerjord, för solen öpen, kan uplösas in til damning. A. Sjöberg i VetANH 18: 146 (1797). Damning .. Houssage; äfv. Poussière. Weste (1807); jfr 3. Pulvriseringen (af krut) fordrar ofta 18 till 24 timars tid, och massan fugtas försigtigt för att undvika damning. Berzelius Kemi 1: 620 (1808, 1817). Nyblæus Pharm. 46 (1846).
3) motsv. DAMMA, v.1 II 4. Wikforss (1804; under stäubung). Weste (1807). En riktig generalsopning med derpå följande sköljning, skurning, damning och städning. Lundgren Mål. ant. 1: 172 (1870, 1873). PT 1906, nr 143 A, s. 3.
Ssg: (2) DAMNINGS-FÖRMÅGA30~020. (i fackspr.) Den olika graden af damningsförmåga hos de särskilda mjölsorterna. Tekn. tidskr. 1878, s. 211.

 

Spalt D 282 band 6, 1907

Webbansvarig