Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
DANAID dan1ai4d (trestafvigt) l. da1n-, stundom da1n-, f.; best. -en; pl. -er.
om hvar o. en af döttrarna till den forngrekiske sagokonungen Danaos i Argos, om hvilka det berättas, att de (alla utom en) under brudnatten mördade sina män o. till straff därför efter döden dömdes att i underjorden ständigt ösa vatten i ett kärl med genomborrad botten; vanl. i pl.; ofta i bildl. uttr. som beteckna ett mödosamt, fåfängt (o. aldrig upphörande) arbete; jfr ssgrna. Tityus’ lefver måst förtäras af en Gamm, / De Danaiders Såll upptäckia (dvs. röja, visa) deras skamm. S. Columbus Vitt. 95 (c. 1675). De bedröflige ställen, hvarest de grymme Danaider ösa vatn uti ihåliga Käril. Ehrenadler Tel. 308 (1723). Deleen Fabell. (1831). Jag blott med såll, som Danaiden, öser. Wirsén Sång. o. bild. 225 (1882, 1884). Centervall Myt. 281 (1897). Allt deras (dvs. kvinnornas) protesterande (i en viss fråga torde) med hänsyn till den verkliga nyttan däraf .. vara att förlikna vid danaidernas vattenösande. SvD(L) 1906, nr 83, s. 6.
B (föga br.): DANAIDER-SÅLL, se A.
Spalt D 297 band 6, 1907