| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
DANNEMAN dan3e~man2 (da`nneman Weste), m.; best. -mannen; pl. -män.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., fnor. o. isl.] (numera föga br. utom i arkaiserande framställning) förträfflig, duglig, hederlig, ärlig, redbar, rättrådig, rättskaffens, aktad, ansedd man l. medborgare (med undantag för den äldsta tiden i sht om person ur borgar- o. bondeklasserna); en man sådan han bör vara; hedersman; ofta i förb. tro (dvs. trofast, redbar) danneman. Oc bediom .. alle dandemen högha oc laaga atj retvisonne bestondige waren (dvs. att I understödjen rättvisan). G. I:s reg. 1: 31 (1521). Athij (dvs. att I) .. bewissze edher her epther emoth oss Szom goda tro wndhersotthe böör ath giöra szin rettha herra Szom j Szom troo dandemen her tiil dagx altiidt giorth haffue. Därs. 275 (1524; bref till allmogen i Hälsingland). Straffa skalkar och ogerningxmen, och holle Dannemen wijd magte. Därs. 11: 238 (1537). (När svenskarna) nu i wår tijd komme til fremmende folk, blifwe the wäl vndfångne, och kalles Swenske dannemän. Därs. 14: 400 (1542). Han (dvs. fogden) skall ock .. hålla honom (dvs. bonden som förgår sig) före gode gamble Dannemäns Exempel. Brahe Oec. 72 (1585). (Vid husesyn skall man) kalla till wittnes Dannemän, som besee och skåda bådhe huus och hägnat. Lagförsl. 348 (c. 1606). Kijf och trätor .. ha bracht på skam / Och icke Kärleek, mång Danneman och tuchtig Dam. Lindschöld Gen. E 1 b (1669). (Grekernas biskop i Tripolis i Syrien är) en beskedelig danneman, men mycket grof präst. Eneman Resa 2: 292 (1712). (Du) hafver .. en danneman till din husbonde. Strinnholm Vas. 3: 425 (1823). Vi .. (äro) församlade i dag, uti en ärlig dannemans hus och stuga till att förtära Herrans gåfvor. Lovén Folkl. 132 (1847; ur ett sedan gammalt i Skytts härad i Skåne brukligt formulär för tal vid det s. k. sommarlaget). — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Ther boor mong skalk ibland Dannemen. G. I:s reg. 11: 238 (1537); jfr: Skalckar är ibland danne män. Sv. ords. C 1 b (1604); jfr äfv.: Skalken trijffz bland Dannemän. Grubb 598 (1665), samt: Thet finnes Paddor bland dannemänn och något som intet doger, bland Pepparen. Runius Dud. 2: 75 (c. 1710). — Bättre wara en dannemans frilla, än wara giffter illa. Grubb 72 (1665).
b) [jfr DANNE 2] med tanken på frikostighet ss. karakteristisk egenskap hos en hedersman. När wij komme i köpstadhen fram / Så gören i som en Danneman / Och köper migh een kanna ööl. Rondeletius 83 (1614).
c) i mer l. mindre förbleknad bet.
α) i tilltal, hälsningsformler o. d. (jfr 2 slutet). Kære dannemend. G. I:s reg. 1: 100 (1523; i bref). Wij Gustaff medt gudz nåde etc, Helse eder oss elskelige tro Dannemen alle, Andelige, Werdzlige, Frelsismen, köpstadzmen, bönder och menige almoge. Därs. 11: 236 (1537). Hörer och bijdher Dannemän. Rondeletius 82 (1614). Edle, Wälborne, Wälbördige gode Herrer och Wise Danemän. RARP 1: 49 (1627; tal af G. II A. till adeln). Effter I danneman klage så hårdt, att eder skall vara våld skedt. RP 6: 379 (1636; till en bonde). Der J goda Dannemän wäl saken öfwerläggia. RARP 4: 428 (1650; tal af riksdrotsen till bondeståndet); jfr 2 slutet. Min danneman i förstå edher intet. Växiö rådstur. prot. 1653, s. 800. Beskedelige och Ehrlige gode dannemän .. gode vänner samptlige. Växiö domk. akt. 1680, nr 178. Han (dvs. prostfar) sade till mig (en bonde): Danneman, hvad skulle Edert ärende vara? Broman Helsingb. 263 (1747). ”God dag, god dag, dannemän!” sade kungen. Mellin Nov. 2: 28 (1846, 1867; handlingen tänkes försiggå år 1609).
β) (†) i förening med ett namn, närmande sig karaktären af en (heders)titel; jfr DANNEKVINNA 1 slutet. Växiö domk. akt. 1653, nr 281 (se under DANNEKVINNA). Then hederlich Fader och beskedelich Danneman her Marthen Johansson. Nordberg Claræ m. 112 (1727). Petrus Höglund född i Hög Sochn och Göksäter by af danneman Olof Ersson 1670. Wettersten Forssa o. Hög 110 (c. 1750); jfr 2. Nordforss (1805). Weste (1807). Öhrlander o. Leffler (1852). jfr: Danneman och Erichstad Torpare .. weed nampn Jöns Mårtensson. Växiö domk. akt. 1681, nr 244.
2) (numera i sht i högre stil) (jordägande o. jordbrukande) allmogeman, bonde; odalman; numera alltid (o. äfv. förr vanl.) med hedrande bibet. (jfr 1). När hertigenn (dvs. K. IX) pleger Bönnder geste / .. Och hann tå förreser aff och ann, / Kallar honom hvar och en danemann / Fader. Vg. fornm. tidskr. II. 2—3: 64 (1603); jfr 1. Ett Mycket Lustigt Och Kortwilligt (dvs. roligt) Tidfördrijf, Hwilket någre kortwillige (dvs. lustige) Danne-Männ hafwa Agerat sig emellan. Tidfördrijf A 1 a (c. 1695; i titeln); jfr 1. Under-Talemann (i bondeståndet:) Dannemannen ifrån Scaraborgs-Lähn, .. Redelige och beskedelige Håkan Ohlson. Henel Riksd. 1726—27 41 (1727). Det giör mig i mit innersta godt at se dig, du Ädelmodige Riddersman, du renhiertade Prestman, du välsinnade Handelsman och du förståndige Danneman. Dalin Arg. 2: 157 (1734, 1754). Kyrkio-herden förde (Gustaf Vasa) .. til en by Isale vid namn, derest en redelig dane-man Sven Nilson bodde. Celsius G. I 91 (1746, 1792). Vid riksdagarne .. kastar denna falska halfbildning dannemannen strax från början in bland frondörerna och de missnöjde. Tegnér 4: 407 (1839). Hell dig, du frie danneman ..! Böttiger 1: 145 (1841, 1856). Det vida afstånd, som ännu skiljer den jordegande och jordbrukande dannemannen .. ifrån den obesutne torparen eller backstugusittaren. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 22 (1864). Jag tackar eder, herremän och dannemän, för de förflutna åren. Rundgren Minnen 2: 265 (1870, 1883; i ”afskedsord till S:t Johannis landsförsamling”). Äfven de misstänksamme bland de äldre och inflytelserikare dannemännen ville gå i god för att han (dvs. Svante) var folkvän. Rydberg Vap. 168 (1891). — särsk., under ståndsriksdagarnas tid, i uttr. redlige (och beskedlige) dannemän, officiellt tilltal till bondeståndet från regeringens (o. de andra ståndens) sida (jfr 1 c α). Hr Landtmarskalken (yttrade): Redelige ock Beskiedelige Dannemän! At det Redelige Bondeståndet (osv.). 2 RARP 2: 293 (1723). Därs. 4: 151 (1726; tal från adeln). NF 3: 902 (1879). jfr: I, Gode Dannemän af det Hedervärda Bondeståndet. Gustaf III 1: 153 (1792); jfr 1 c α.
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. i sv. dial.] (†) äkta man, gift man; husfader. Bureus Suml. 80 (c. 1600). Schroderus Comen. 592 (1640, 1647; se under DANNEKVINNA 3). Sahlstedt (1773; med beteckn. ”rustic(e)”). Deleen (1829). Öhrlander o. Leffler (1852). — särsk., i fråga om ä. tiders bröllopsseder, ss. hederstitel för den nygifte äkta mannen; jfr DANNEMANS-SKÅL samt DANNEKVINNA 3 slutet. Hülphers Dal. 274 (1762; se DANNEKVINNA 3 slutet). jfr Dalin (1850; i anm. under danneman).
Anm. Hos Spegel Gl. 512 (1712) uppgifves för danneman bet.: ’wälskickad, höflig’. Denna bet., som visserligen förekommer hos fsv. donde (jfr Söderwall), har emellertid sannolikt intet stöd i den samtida anv. af ordet, utan torde bero på Spegels sträfvan att ställa ordet i etymologiskt sammanhang med DANN, DAN(N)A.
(2) -KLASS(EN)~2. bondeklass(en). Sundblad G. seder 254 (1888). —
B (†): DANNEMANNE-SKÅL, se C.
C: (1) DANNEMANS-DOM. (†) H. Landtmarskalken .. refererade om den seedh i Dalarna är, med dannemäns förlijkningh eller dannemans domb, som sker af fyre goda män. RARP V. 2: 279 (1655). —
(2) -HEM300~2. allmogehem; jfr DANNE-HEM. Från dannemanshemmet och torpstugan. Sundblad (1887; titel). —
(1) -RYKTE. (dannemändz- G. I:s reg. 15: 174 (1543)) [jfr ä. d. danemands røcthe] (†) rykte l. anseende för att vara en danneman. (Om) prästen .. haffwer .. ett Dannemandz ryckte, Att han är en god gästgiffwere, Dhå är hans godz .. förbruttid. G. I:s reg. 15: 151 (1543; i skildring af de småländske upproriskas framfart); jfr DANNEMAN 1 b. Ther medt (dvs. gm förrädiska handlingar) befleckendis theres gode Dannemändz rychte, som fader och föräldre för then (fel för them) ärligen buridt haffwe. Därs. 174. —
(3) -SKÅL~2. (dannemanne- Bureus; danman- Lucidor) (fordom)
a) skål med hvilken den nygifte mannen på bröllopet drack sin nyblifna hustru till; jfr HUSBONDE-SKÅL samt DANNEKVINNE-SKÅL a. Bureus Suml. 80 (c. 1600; se under DANNEKVINNE-SKÅL a). Förmannen (skall) tala för Dannemans och husbondes skålen. M. Simmius (1685) hos Dybeck Runa 1842—43, 2: 63. Tal för Danmans skålen har .. mäst uphört. Hülphers Norrl. 3: 38 (1777).
b) i uttr. dannemans- och dannekvinneskål, skål som dracks för det nygifta paret. (Backus) medh et stoort Bokal vthdricker mäst han tåål / Brudgum och Bruden til Danman och Danquin-Skåål. Lucidor Hel. F 1 a (1672). Förutan andres drack man (på bröllopet) gemenligen Dannemans- och Danneqvinnas skål eller det nya Parets; men ej förän andre dagen. Dalin Hist. 1: 285 (1747). Möller (1790).
-RYKTE, se C.
E (†): DANNMAN-SKÅL, se C.
Spalt D 313 band 6, 1907