Publicerad 1907   Lämna synpunkter
DARRA dar3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af t. darren, torka, ”darra”, hvilket, då mht. darren (se under DARRA, sbst.) redan tidigt synes hafva dött ut (se Grimm 2: 787), sannol. är en ung afl. af darre (se DARRA, sbst.) l. i hvarje fall har fått sin vokalisation i anslutning till detta ord (jfr Heyne 1: 546)]
1) (numera föga br.) bergv. upphetta (de efter segring af bly- o. silfverhaltig koppar erhållna s. k. ”kienstyckena”) i därför särskildt inrättade ugnar (se DARRUGN 1) för att gm oxidering utdraga den ännu kvarvarande halten af bly o. silfver; jfr AFDARRA. Rinman (1788).
2) (i fackspråk, föga br.) i särskilda uppvärmningsrum l. torkugnar, s. k. ”kölnor”, torka (malt). Sundberg Mikroorg. 81 (1895). 2 Uppf. b. 4: 581 (1899).
Ssgr (jfr ssgn under DARRA, sbst.): A: (1) DARR-KOPPAR3~20. [jfr t. darrkupfer] koppar ur hvilken blyet och silfret gm darrning utdrifvits; jfr DARRLING. Rinman (1788). Dalin (1850). Kindblad (1868). —
(2) -MALT~2. [jfr t. darrmalz] malt som undergått darrning. Sundberg Mikroorg. 81 (1895). —
(1) -ROST~2. om den vid darrning af koppar erhållna oxideringsprodukten; jfr DARRNINGS-SLAGG. När .. segerstyckena .. vid hög temperatur rostas i en för detta ändamål särskildt konstruerad s. k. darrugn, afrinner. ett mycket kopparrikt blyglete, s. k. darrost. Uppf. b. 4: 194 (1873). —
-UGN, se d. o.
B: (1) DARRNINGS-SLAGG30~2. (numera föga br.) = DARR-ROST. Rinman 2: 566 (1789).

 

Spalt D 379 band 6, 1907

Webbansvarig