| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEDUCERA ded1ɯse4ra l. de1-, l. -du-, i Sveal. äfv. -e3ra2. vbalsbst. -ANDE, -ING, DEDUKTION (se d. o.).
1) [jfr lat. deduci ad regem] (†) föra (ngn l. ngt) fram (till ngn). Jag .. hafver schreffuedt Ammiralen till, där d(oktor) Dreling kommer, att latha deducere honom till mig. A. Oxenstierna 3: 238 (1625).
2) [jfr eng. I deduce my birth from rulers of the earth, lat. genus ab Anchise ac Venere deducere] (†) härleda (ngt af l. från ngt); leda (sitt ursprung från ngt). Såsom nu .. dueller deducere icke theres uhrsprung uthaf eenehanda orsak, uthan variera effter omstendigheeterne. RARP 9: 442 (1664). Så har man .. sökt att deducera (det finska ordet) Wäjnämöjnen af det Grekiska ordet φαινόμενος. Sv. lit.-tidn. 1817, sp. 345.
3) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] uppvisa (ngt) ss. beroende af l. ss. en följd (af ngt); härleda (ngt från ngt), visa, bevisa, sluta.
a) [jfr eng. rules deduced from the particular cases before mentioned] (numera föga br.) med adverbial uttryckande ursprunget l. källan hvarifrån ngt härledes l. grunden hvaraf ngt slutes. RP 6: 305 (1636). Ehuruwäl sådhant uthur sielfwe Fördragzinstrumentet med skiähl kan wijsas och deduceras. Stiernman Com. 3: 361 (1666). Sedan vi .. hafva deducerat alla Guds egenskaper af hans högsta fullkomlighet. Rydelius Förn. 346 (1737). (Whiston) deducerar denna värman (hos jorden invärtes) af hel annan grund. Wallerius Tankar 104 (1776). Filosofin, som i Estetiken (Skönhetsläran) deducerar Skönhetens, eller det spelande lifvets natur ur den eviga själens. Atterbom i Phosph. 1810, s. 116. Huru kan jag vara öfvertygad att den antagna principen verkligen är den första och högsta och ej låter deducera sig från någon högre inom samma vetenskap. Lindblom Log. 228 (1836). Sachs (säger) att Linné sökte deducera sexualitetens tillvaro ur vextens väsende. Agardh Linnés betyd. 31 (1878).
b) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] i sht log. med sträng konsekvens härleda (ngt) från en viss grundsats l. från vissa principer. Deri hafva Instinktisterne felat, att de ej åter förklarat denna instinkt, ej deducerat den. B. Höijer († 1812) hos Grubbe Ordl.. Fullständigt och tillfredsställande deducera det sköna, de artistiska vilkåren för dess uppenbarelse och de kritiska grunderna för dess värderande. Hammarsköld Sv. vitt. 2: 144 (1819). Deducera det republikanska styrelse-sättets företräden. Vinterbladet 1853, s. 67. Liksom Kantiske jurister deducerade de särskilda rättigheterna ända in i enskildheter, så deducerade Kantiske grammatici nödvändigheten af verber, substantiver, modi, o. s. v. Claëson 1: 132 (1857). Tankelagarne, såsom de högsta grundlagarne för allt tänkande, kunna icke sjelfva direkt deduceras (härledas, bevisas), utan endast indirekt konfirmeras (bestyrkas, bekräftas) genom uppvisandet af orimligheten af deras kontradiktatoriska motsats. Afzelius Log. 6 (1859, 1864).
4) [jfr motsv. anv. i eng.] mat. o. fys. om utförandet af de räkneoperationer som erfordras för uppställande af vissa formler: härleda. F. Rudberg i VetAH 1823, s. 229. Att från ett gemensampt princip på ett direct sätt deducera integralen af en differentialfunction af en variabel. SKN 1842, nr 32, Bih. 1. För att deducera denna formel (för ljudets hastighet). Fock 1 Fys. 243 (1853, 1854). Holmerz Skogstax. 1: 47 (1876).
5) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.; jfr äfv. lat. deducta atque circumlata oratio samt ordets anv. i mlat. (se Du Cange)] (numera föga br.; jfr dock d) mera utförligt framställa, redogöra för (ngt). Ded uthij sådane fall (som en furstlig förmälning) pläger vara brukligtt att deducera, sosom ähr H. K. M:tts höge kongelige härkompst, ätt och bördh. A. Oxenstierna 1: 617 (1620). (Landtmarskalken erinrade om konungens oration) och den kortteligen deducerede. RARP 1: 18 (1627). Och har iag .. för deras (dvs. mina franska lärjungars) skuld de fyra vanlige Grammatiske delarna med exemplen .. vidlyftigare måst deducera än det elliest har kunnat nödigt vara. Salberg Gram. 10 (1696). Skiählen tyckas vara tämmeligen deducerade mot ock med. 2 RARP 4: 261 (1726). Det måste mig tillåtas att visa min plan och deducera saken i dess rätta sammanhang. Crusenstolpe Tess. 5: 127 (1849). — särsk.
a) med innehållsobj. De (dvs. några af adeln) merkia af dett Taalet R: Rådh nu widhlöffteligen hafwa dem deducerat, att dhe (dvs. riksens råd) icke äre eller kunne blifwa plenipotentes att gifwa dem (dvs. adeln) någen assecuration. RARP 2: 17 (1633). De lifliga målningar af dygd, ömhet, mänsklighet, och christelig kärlek, som deri (dvs. i boken) voro .. framstäldte och deducerade, försatte min själ i .. förtjusning. SP 1780, s. 863.
b) utan obj.: yttra sig (om ngt), utbreda sig (om ngt). Gref Pär deducerade widt om fiskerijen, hwadh the kräfia för bekostnad. RARP V. 1: 46 (1652). Om ”Herculis stabbar” deduceras vidlyftigt i 1:a del(en af Atlantikan). Tegnér Sv. bild. 228 (1890, 1896).
c) (†) öfvergående i bet.: förklara, klargöra, utlägga, utveckla, utreda. Hwad kopparmyntet anlangar thet måste I wäl deducera at the som sendas thet förstå. Gustaf II Adolf 510 (1625). Förste puncten .. blef uppläsin och sedan af H. LandtMarskalken tydeligare deducerat och förklarad. RARP V. 2: 9 (1655). Postilla, Thet är, Vthlägning och Förklaring öfwer alla Söndagars och Höge Fästers Evangelia .. Deducerat och förklarat aff D. Johan Matthiæ. (1658; titel).
d) (i Finl., fullt br.) jur. med afs. på protokoll o. d.: uppsätta, affatta. Ur memorialet d(e-ducera) ett protokoll. Sv. o. fin. lagt. (1883). Är protokollet redan d(educera)dt ..? Hahnsson (1888).
6) [jfr mlat. duellum deducitur coram præposito] (†) med afs. på rättegångssak o. d.: afhandla, utföra. RARP 9: 79 (1664). Och skulle där (dvs. i bergskollegium) alla Bergs-saker fulkomligen deduceras och slitas. Lagerbring 2 Hist. 1: 126 (1784).
Särskild förbindelse:
Spalt D 442 band 6, 1908