Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DEGIGHET de3gig~he2t (de`gighet Weste), r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara degig (se särsk. d. o. 1); jfr DEG-AKTIGHET. Weste (1807). A. W. Fahlström i Jernk. ann. 1857, s. 102. — särsk. motsv. DEGIG 1 a. Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 307 (1837). Det pussiga utseende och den degighet för känseln, som är så betecknande för vattusot. C. Lovén i UVTF 7: 22 (1876).

 

Spalt D 485 band 6, 1908

Webbansvarig