| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEIKTISK däj4ktisk, adj.; adv. -T.
eg.: utvisande, utpekande. — särsk. [jfr liknande anv. i t.] (ny anv.) språkv. innebärande en häntydning l. vädjan till den yttre situationen; motsatt ANAFORISK. Liksom vid de pronominella uttrycken kan .. vid de elliptiska den nödiga suppleringen ske dels deiktiskt .., dels anaforiskt. Noreen Vårt spr. 5: 78 (1904). — särsk.
a) [jfr t. deiktisch o. gr. δεικτικός, hvilka dock bl. nyttjats om (en del af) de demonstrativa pronomina] om ett visst slags pronomen l. ”pronominellt semem” (jfr Noreen Vårt spr. 5: 72 (1904)). Noreen Vårt spr. 5: 72 (1904). Beckman Sv. spr. 62 (1904). 2 NF (1906).
b) i förb. deiktisk ellips, ellips där suppleringen sker ur den förhandenvarande situationen. Ropet ’Eld!’ i stället för: ’Eld har utbrutit’ är exempel på en deiktisk ellips. Noreen Vårt spr. 5: 78 (1904).
Spalt D 489 band 6, 1908