Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DEJSA däj3sa2 (de`jsa Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(äfv. skrifvet däjsa. — dajsa Röding SD (1798; jämte dejsa))
Etymologi
[(i bet. 1) liksom (ä.) d. deise, t. deinsen, deisen, af holl. deinzen (ä. holl. äfv. deisen), häftigt fara af o. an, bölja, slå (om vågor), gå akteröfver, af mnl. deinsen, deisen, gå akteröfver, vika tillbaka (ss. sjömansterm uppvisadt 1681; jfr vidare Franck Mnl. gram. § 61, § 114, 4, Dens. Etym. wb.); jfr äfv. mnt. deisen, smyga sig bort, nt. deisen, gå tillbaka, skynda bort, aflägsna sig, samt de (direkt l. indirekt) från holl. l. ngn nt. dial. lånade sv. dial. (Hall.) däjsa, digna ned, raglande falla, d. deise, tumla omkull, falla (efter en vacklande rörelse) osv., nor. deisa, störta omkull, falla öfverända, fara vårdslöst fram, svaja (om fartyg), tumla, ä. t. deinsen, deisen, draga sig tillbaka, vända ryggen till osv., t. dial. (Schwaben) deinsen (deinselen), smyga sig (bort)]
1) [jfr motsv. anv. i holl.] sjöt. om segelfartyg: gå l. drifva akteröfver, sacka; jfr BAKSLAG II 3. Rosenfeldt Tourville 55 (1698). När man går öfver stag måste rodret läggas om så snart Skeppet börjar deisa. Dalman Sjölex. (1765). Rodret lägges för dejsning. F. Sjöbohm Sjöm. 51 (1791). Starkt dejsa och falla rund. Roswall Skeppsm. 1: 117 (1803). Ekelöf Skeppsm. 121 (1881). När fartyget .. dejsar för vind och segel. Wrangel Sv. fl. bok 211 (1898). — särsk. (numera mindre br.) i förb. dejsa på rodret, gå akteröfver med rodret lagdt dikt åt ena sidan. D. Sjöbohm Sjöm. 22 (1787). F. Sjöbohm Sjöm. 22 (1791).
Anm. till 1. Möjl. är det en närstående bet. ’vika tillbaka, hejda sig, stoppa’ som föreligger i följ. ex., där ordet direkt upptagits i sin t. (l. nt.) form. Daisen Daisen Danneman, / Hwar du ä hemma säy mäy försann. Tidfördrijf A 4 a (1695). Det är dock osäkert, om här verkl. samma ord föreligger.
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. liknande anv. i nor.] (föga br.) ligga o. slå, ligga o. slänga. (Flottbjälkarna) lågo och dejsade fram och åter i strömmen. O. Högberg i SD 1905, nr 316 B, s. 4.
Ssgr (till 1): A: DEJS-GIRIG3~20. (numera mindre br.) om segelfartyg: benägen att dejsa, som lätt dejsar. —
-GIRIGHET~200 l. ~002. (numera mindre br.) Roswall Skeppsm. 1: 112 (1803). —
-VÄNDA~20, v. i sht om större segelfartyg som mindre lätt vända gm vinden l. (vid ett visst tillfälle) sakna utrymme för en sådan vändning: vända l. gå öfver stag på det sättet, att fartyget (gm att förseglen brassas skarpt back) bringas att dejsa o. därigenom fullbordar vändningen; vända l. falla rund(t) på stället. Roswall Skeppsm. 1: 116 (1803). Konow (1887). —
-VÄNDNING~20. (Fregatten lyckades) genom en dejsvändning .. komma genom vinden. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 90 (1833). Skogman Eug. 2: 48 (1855). Ekelöf Naut. ordb. (1898).
B: DEJSNINGS-MANÖVER30~020. Ekelöf Skeppsm. 146 (1881).
Särskild förbindelse:
DEJSA AKTER UT l. AKTERUT10 40 4 l. 401. = DEJSA 1. Sacka eller däjsa achter ut. Serenius (1757; Sjö- o. handelsreg., under to fall). Röding SD (1798). Bobrik Naut. wb. (1850; under deinsen).

 

Spalt D 500 band 6, 1908

Webbansvarig