Publicerad 1908   Lämna synpunkter
DEKAGON dek1agå4n l. de1-, äfv. -gω4n (– -gå´n Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. dekagon, eng. decagon, fr. décagone, af mlat. decagonum (senlat. decagonon), af gr. δεκάγωνον, af δέκα (se TIO) o. –γωνον, eg. neutr. till –γωνος, adj. till γωνία, hörn, vinkel]
(mindre br.) mat. (regelbunden) tiohörning l. tiosiding. Decagon eller 10 Äck. Rålamb 8: 17 (1691). Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805). Dalin (1850). NF (1879).

 

Spalt D 505 band 6, 1908

Webbansvarig