| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEKORATIV dek1orati4v l. de1-, l. -kå- l. -kω-, äfv. 300~2 l. 400~1 l. 0104, adj. -are; adv. -T.
adj. till DEKORERA o. DEKORATION: som dekorerar l. utgör l. har afseende på l. har att göra med l. hör till (olika slag af) dekoration; ss. byggnadsterm motsatt KONSTRUKTIV, STRUKTIV. En inre öfverensstämmelse mellan det dekorativa och struktiva elementet. Estlander Konsth. 362 (1867). Dekorativ, .. i målarekonsten den framställning, som sträfvar endast efter yttre färgeffekt. NF 3: 1013 (1879); jfr c. Då kröningen (år 1675) egde rum i Upsala, gick Rudbeck tillhanda vid de dekorativa anordningarna. NF 13: 1563 (1889). För hvarje akt antydes (i boken) den dekorativa uppställningen. Josephson Teaterregie 33 (1892); jfr DEKORATION 2. Monumentalt måleri, som man numera äfven kallar dekorativt måleri, då det har till syfte att pryda en bestämd väggyta. Nyblom i 3 SAH 8: 361 (1894). Nästan hvarje kvadratcentimeter af en byggnads synliga yttre och inre partier är underkastad dekorativ behandling, d. v. s. råmaterialet har på ett eller annat sätt i dekorativt syfte bearbetats till sin form eller med färg. 2 NF 6: 42 (1906). — särsk.
a) i uttr. dekorativ konst [jfr t. dekorative kunst, eng. decorative art, fr. art décoratif], sammanfattande benämning på handarbete, handtverk, slöjd o. d., för så vidt deras alster visa konstnärlig inverkan o. behandling; stundom nästan liktydigt med: konstindustri, konstslöjd. Arkitektur och dekorativ konst (namn på afdelning af Tekn. tidskr. fr. o. m. år 1901). Hemmets dekorativa konst. Karlin Sk. textil konstsl. 2 (1886). En planerad utställning af svensk dekorativ konst. DN(L) 1907, nr 12987, s. 2.
b) i sht förbundet med mera konkreta sbst.: lämplig att användas till l. vid dekoration; som gör ett prydligt (o. pompöst) intryck. Dekorativa ramar. Eichhorn Konst. hist. 115 (1881). Stamrosor, jettehampa, heracleum, dahlier o. d. dekorativa växter. Lindgren Trädg. 8: 90 (1884). Vanliga stenhällar, ställda å kant och belagda med en annan flat dylik, lämna i det fria synnerligen dekorativa sittplatser. Abelin Villaträdg. 161 (1903). (Rättviksbornas) kärlek till dekorativa och starka färgvalörer. Morgonp. 1907, nr 278, s. 3.
c) konst. om konstalster som (utan att göra anspråk på själfständigt värde, på naturtrohet osv.) hufvudsakligen är afsedt att pryda (ngn viss plats). (Målningar) ljusa och lifliga, men ibland något brokiga och alltid tämligen dekorativt utförda. NF 14: 1373 (1890). Romanskt kapitäl med dekorativa djur. Laurin Konsth. 119 (1900, 1905). — jfr: Ett lätt stiliseradt drag ger deras (dvs. 1400-talets italienska målares) taflor en dekorativ hållning af god verkan. Laurin Konsth. 231 (1900, 1905).
Spalt D 544 band 6, 1908