| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
DEKORUM dekω3rum2 l. -å3-, sällan 040, n. (r. Lindqvist Student. 111 (1906)); i best. anv. utan slutartikel.
(med en viss anstrykning af lärdom) (yttre) anständighet, höfviskhet, det passande, det som passar sig; särsk. i förb. iakttaga dekorum o. hålla på dekorum. Decorum bör nödvändigt i akt tagas af en som står til måls för hvar mans ögon i en hel tima. Rydén Pontoppidan Colleg. past. 305 (1766; i fråga om fordringarna på en predikant). Et elakt bråck .. gaf alla hans rörelser et så ovigt utseende, at G(ibbon) som så mycket älskade decorum i allt, .. gerna satte sig, så snart det lät sig gjöra. Litt.-tidn. 1796, s. 501. Strängare än kanske inom någon annan riksförsamling håller man .. (i svenska riksdagen) på ett visst decorum. Billing i 3 SAH 15: 81 (1900). (Tanten) fick .. öfvervaka att det hela gick af stapeln med tillbörlig decorum. Lindqvist Student. 111 (1906; i fråga om en studentbal). jfr: Vissa stereotypa begrepp om ett mer eller mindre ciceroniansk(t) ”decorum”. Sturzen-Becker 2: 85 (1861). jfr äfv.: (De svenska kommissarierna skola) alltidh observera æqualitatem (dvs. likställighet) och decorum, och doch i fåfängie strijder .. ickie inlåtandes. Oxenst. brefv. 1: 429 (1628).
Spalt D 548 band 6, 1909