Publicerad 1909   Lämna synpunkter
DEKREPITET dek1repite4t l. de1-, l. 01—, stundom DEKREPIDITET dek1repid1ite4t l. de1-, l. 01004, r.; best. -en.
Ordformer
(dekrepitet (decrepitet) Växiö domk. akt. — dekrepiditet Collin (med tillägget: kanske rättare Dekrepitet))
Etymologi
[dekrepitet af t. dekrepität, (af mlat. decrepitas l. direkt) afl. af dekrepit (se DEKREPIT); jfr äfv. ä. eng. decrepity; dekrepiditet efter ä. eng. decrepidity, afl. till decrepid, biform till decrepit (se DEKREPIT)]
(numera föga br.) = DEKREPITYD. Föruthan thet han någre åhr föruth stod församblingen före i Sal. Fars Decrepitet. Växiö domk. akt. 1706, nr 244. Collin Ordl. (1847).
Ssg: DEKREPITETS-1003~ l. 0103~, stundom DEKREPIDITETS-ÅLDER10103~ l. 01003~20. Collin Ordl. (1847).

 

Spalt D 550 band 6, 1909

Webbansvarig